The Housekeeper and the Professor - Yoko Ogawa

Professorn är matematiker, och han älskar siffror. De är hans liv. Det är i dom och genom dom han ser resten av världen. Han har dock varit med om en olycka som fick konsekvensen att han nu bara minns de senaste 80 minuterna. Han minns allt innan olyckan, men som sagt, sedan dess bara 80 minuter bakåt. På grund av detta har han små lappar fastsatta på hans kläder så att han ska komma ihåg saker han behöver veta. En dag börjar en ny hemhjälp hos honom och de blir vänner. Professorn får även ett starkt band till hennes tioåriga son. Även om han efter 80 minuter efter att de gått har glömt vilka de är, och de för honom är främlingar nästa dag de träffas blir de riktiga vänner.

Den här boken är en riktig liten pärla! Jag gillar handlingen, språket, känslan jag får när jag läser den. Jag gillar matematikinslagen. (Nu råkar jag gilla matematik, men även om man inte gör det tror jag man kommer gilla den här boken.) Jag gillar alla karaktärerna i boken, men jag måste säga att det är något speciellt med professorn! Mitt hjärta ömmar så för denna lilla farbror, och jag vill veta mer om honom. Det är egentligen det enda problemet jag har med den här boken; den är för kort! Så vad väntar du på? Läs den du också!

Alltför nära - Linwood Barclay

Derek, 17 år, är hemma hos sin kompis Adam (som bor i grannhuset) som precis ska åka iväg en vecka med sin mamma och pappa. Vad familjen inte vet om är att Derek har planer på att stanna kvar inne i huset, så han kan vara där med sin flickvän under veckan de är borta. Mycket riktigt, Derek gömmer sig och familjen åker iväg. Derek är kvar inne i huset någon timme senare när han plötsligt hör att de kommer hem igen. Han gömmer sig snabbt så att de inte ska upptäcka honom, men efter en stund hör han att det ringer på dörren och sedan hör han skott. Adam och hans föräldrar har blivit mördade...

Jag blev så besviken när jag läste den här boken! Jag berättade om det i ett tidigare inlägg och jag måste tyvärr meddela att boken fortsatte på samma tråkiga förutsägbara bana hela vägen till slutet. Jag är inte imponerad och jag tror faktiskt jag är färdig med Barclay nu. Han får se till att bättra på rätt många saker om han vill ha kvar mig som läsare. Jag tror han har det i sig, frågan är hur länge man orkar vänta!? Vissa saker i boken är lite intressanta att läsa om och språket är där, men annars är det väldigt många saker jag irriterar mig på. 

En stor sak jag irriterade mig på under hela läsningen var att man hela tiden visste vad som skulle komma. Allting blev aldrig ställt på sin ända, vilket är en av en deckarens bästa kvaliteter om du frågar mig. Och jag vill att det ska vara spännande. Att inte ha en aning om vad som är på gång. Eller tro att man har en aning för att det sedan kommer kastas om. Den här boken är inte spännande. Ingenting kastas om. Allting ligger kvar där det var. Hela. Boken. Igenom!

En annan sak jag blir frustrerad av är när karaktärer ljuger för folk runt omkring sig av dåliga anledningar. Hemligheter som man förstår (och som karaktären också borde förstå) att det inte går att hålla hemliga i längden. Sanningen måste komma fram och ändå tar de en massa konstiga beslut, beter sig dumt och ljuger för alla möjliga personer, speciellt dom som står dom nära. I den här boken är det Ellen som jag blir irriterad på. Hon är fru till huvudpersonen Jim. Det är nog meningen att man ska bli lite nyfiken och tänka 'undra vad det är hon vet, det kommer nog ändra synsättet på händelserna helt, hon har nog en logisk förklaring' och man hoppas, hoppas, hoppas att det är en twist i sikte. En enda liten twist kan man väl få i boken? Men nej, det kommer ingen twist och hon hade ingen mystisk förklaring varför hon betett sig som hon gjort, allt låg till precis som man redan visste att det gjorde. Tråkigt!

Som ni kanske förstår rekommenderar jag inte den här boken. Nej, det finns mycket bättre deckare där ute att läsa. Ta en av dom istället!

Presidentens hustru - Curtis Sittenfeld

I vanliga fall brukar jag skriva lite om bokens handling, men det tänker jag inte göra den här gången. För det här är inget 'vanligt fall'. Det här är ett extraordinärt fall. Det här är en bok och en läsupplevelse utöver det vanliga. En av de bästa böcker jag läst på väldigt länge. Jag blir så lycklig när jag hittar sådana här böcker. Som jag redan konstaterat är den en page turner utan dess like, det händer saker, intressanta saker, hela tiden i boken och Curtis Sittenfeld skriver berättelsen på ett strålande sätt. Det enda jag kommer säga är att boken löst är baserad på Laura Bush (fru till George W. Bush).

Som jag skrivit tidigare är jag nyfiken på vad som är sant i boken och vad som är fiktion. Jag har dock hållit fingrarna från google då jag ville läsa färdigt boken först. Men nu, nu håller jag på att spricka, och så fort jag skrivit klart här ska jag läsa allt jag kan komma över på nätet om Laura Bush!

Jag har verkligen tagit den här boken till mitt hjärta och jag har här hittat en ny favoritförfattare, men framför allt en ny favoritbok. Sommaren 2011 kommer gå till minnes som sommaren då jag läste Presidentens hustru.  

Om det är någon som ännu inte har förstått det så tycker jag att ni ska läsa den här boken. Om ni ska ta något boktips från mig och min lilla blogg; ta det här. Ni kommer inte att ångra er!

Mörkt vatten - Joyce Carol Oates

Jag har dragit mig lite för att skriva en recension på den här boken. Jag vet inte vad jag ska skriva. Den berörde mig djupt och slog an på vissa strängar i mig, men jag vill inte gå in för mycket på vissa detaljer då jag absolut inte vill säga för mycket om handlingen till någon som ännu inte läst Mörkt vatten av Joyce Carol Oates.

En kvinna mäter en äldre man på ett firande på fjärde juli. Senare på kvällen när de ska åka därifrån råkar de ut för en trafikolycka. Bilen åker ner i vattnet och kvinnan håller på att drunkna.

Det är inte alla författare som hade klarat av att skriva en sådan här berättelse så gripande som JCO gör. Här visar hon verkligen vilken fantastisk författare hon är. Boken känns klaustrofobisk, så som flickan i bilen måste känna sig, och historien utvidgas mer och mer ju fler sidor du läser. Och läsa den, det tycker jag att du ska göra!

En dåre fri - Beate Grimsrud

"Enda skillnaden mellan mig och en galen är att jag inte är galen."
              -sid 385, En dåre fri, Beate Grimsrud

En dåre fri handlar om Eli. Eli hör röster av olika personer inne i sitt huvud. Alla dessa röster är killröster. Eli är författare. Eli kämpar med sin psykiska hälsa och vi får följa henne på vägen genom psykoser, inläggningar, tvångsinläggningar och allt annat som hör sjukdomen och vardagen till.

Jag har aldrig läst någon liknande bok. Den här boken är en av de bästa jag har läst. Om vi pratar böcker om psykisk ohälsa är den lätt (!) den bästa boken jag läst. Den kryper under skinnet på mig. Jag känner alla upp- och nergångar tillsammans med Eli. Jag mår dåligt när hon mår dåligt. Jag mår bra när hon mår bra. Det var länge sedan jag läste en bok där jag blev så känslomässigt involverad som jag blev under läsningen av En dåre fri. Man får se psykisk ohälsa inifrån. Det är otroligt gripande.

En dåre fri har vunnit Sveriges radios romanpris 2011 och Norska kritikerpriset 2011. Den är nominerad till Bragepriset 2010 och är nominerad av både (!) Sverige och Norge till Nordiska rådets litteraturpris 2011.

Jag förstår hur det kommer sig. Den här boken är värd alla priser den kan få, men framför allt är den värd alla läsare den kan få.

Läs även Böcker, böcker, böckers recension här.

The summer without men - Siri Hustvedt

Mias man säger efter trettio års äktenskap att han vill ha en paus. Inte göra slut, han vill ha en paus. Han vill väl gardera sig för möjligheten att han kanske kommer ångra sig och vill komma tillbaka. Han har nämligen träffat någon annan. För Mia kommer det här som en blixt från en klar himmel och hon blir tokig och inlagd på psyket ett tag. Efter det flyttar hon över sommaren in i ett hyrt hus i samma stad som hennes mamma bor i. Hon tänker där över sitt liv och relationer och funderar över hur HON vill ha saker.

"A book is a collaboration between the one who reads and what is read and, at its best, that coming together is a love story like any other."      -s.175

Det här citatet är fint tycker jag och jag reagerade och läste det flera gånger när jag kom till det stället i boken. När jag sedan stängde igen boken, denna min första bok av Siri Hustvedt, kunde jag inte komma på ett mer passande citat till att förklara min läsupplevese på. Språket är fantastiskt. Så hon skriver Hustvedt! Berättelsen är gripande. Man får lära känna många fina personer. Jag vill aldrig att det ska ta slut. Vilken tur att jag har fler böcker framför mig av denna underbaar författare!

Auto da Fay - Fay Weldon

Dags att bekänna. Jag gillar att läsa självbiografier. Eller jag vill i alla fall tro det. Jag brukar inte komma så mycket längre en till delen "Min mormor föddes 1878 en grå torsdags morgon i början av april i den lilla by som..." som ofta gärna ältas i många mååånga sidor. Zzzz... Men den här självbiografin är inte som andra självbiografier. Den här självbiografin börjar så här:

 "Jag längtar efter domedagen när intrigerna i våra liv prydligt kommer att knytas samman och alla gåtor får sin förklaring och vi förstår hur det hela hängde ihop."

Underbart! Så ska det se ut!

Fay Weldon skriver om sina äldre släktingar också, men det är bara intressant att läsa då både hon och hennes familj har en intressant och händelserik historia. Weldon skriver inte så mycket om sitt vuxna liv, det mesta handlar om hennes barndom, uppväxt och unga vuxenliv. Det här är ingen självbiografi som är uppbyggd på datum, hon skriver mer utifrån tankar och känslor. Jag är mycket förtjust i det skrivsättet, och jag hade svårt att sluta läsa boken. Ibland (IBLAND) kan jag sakna lite mer beskrivningar och detaljer av vad som hänt, men för det mesta är jag mycket nöjd.

rec.ex.

Hon skriver på flera ställen efter att hon beskrivit någonting att "det var av det här jag fick inspiration att skriva den eller den romanen" eller "det var det här jag skrev om i den eller den novellen". Det här gör mig grymt nyfiken på en del av hennes andra verk, då jag hittills bara läst En hondjävuls liv och lustar tidigare. (Du kan läsa vad jag tyckte om den här.) Även om jag nu inte hade läst de böcker hon syftade på så stillades en nyfikenhet hos mig. Jag tycker att det alltid är intressant att få reda på var författare får sin inspiration ifrån, och vad som är taget från  verkligheten och vad som är ren fiktion. (Jag önskar att alla författare jag gillar kom ut med en bok där de berättade om det.)

Det känns som om jag vill läsa mycket mer av Fay Weldon och om Fay Weldon. Hon verkar vara en stark, intressant och imponerande kvinna som har varit med om väldigt mycket, och hon vet hur man skriver. En oemotståndlig kombination!

Snömannen - Jo Nesbø

Det försvinner kvinnor i Oslo. Man hittar inget blod och inte många spår att gå på. Norge konfronteras här för första gången med en seriemördare. Harry Hole och hans kolleger i den norska polisen går givetvis på jakt. En spännande sådan dessutom.

Jag har ännu inte läst en Jo Nesbø-deckare som jag blivit besviken av. Han levererar varje gång. Det är en underbar blandning av spänning, mord, polisarbete, personliga relationer och tankar, med flera sköna vändningar i handlingen. Lovely! Jag kan inte annat än att älska. Jag har inget ont att säga. Det här är helt enkelt en riktigt bra deckare!

Döden skall du tåla - Karin Fossum

Det börjar hända oroväckande och lite underliga saker för flera personer i ett annars lugnt bostadsområde. Sejer och Skarre kallas in för att ta reda på vad det egentligen är som pågår.

Det här är den andra boken jag läser av Karin Fossum. Jag har tidigare läst Den onda viljan. Jag gillade den boken och jag gillar den här. Jag kommer definitivt att fortsätta läsa Karin Fossum. Det här är också ett av de fåtal tillfällen där jag inte börjat från början i en serie. Oerhört korkat av mig. Jag vill läsa alla Fossums böcker, och jag hade gillat att börja från början.

Karin Fossum skriver ur både polisens, gärningsmannens och offrens synvinkel, vilket jag tycker är väldigt intressant. Ingenting blir svart eller vitt. Fossums böcker skiljer sig här från flera andra deckare, de blir inte bara en i mängden. Vi får veta hur varje brott påverkar varje brottsoffer, vi får följa polisens gärningar och tankar under undersökningarna och vi får veta vad gärningsmannen tänker och varför han gör som han gör. Man får det bästa av alla världar kan man säga.

Har du inte läst Karin Fossum tycker jag absolut att du ska göra det. Hon är en bra författare som skriver bra böcker som många gillar och som förtjänar att uppmärksammas. Läs henne du också!

Medicinen - Hans Koppel

Johanna är en frånskild tvåbarnsmamma. Hon jobbar på en tidning där hon skriver om resor. Johanna har svårt att säga ifrån till folk och har en tendens att bara följa med och göra det andra förväntar sig av henne. En dag lovar hon sina barn lite för mycket. Hon lovar dom en utlandsresa. För att få råd med detta behöver hon pengar, men hon vet inte hur hon ska skaffa dom, tills hon får reda på att man kan få pengar för att vara försöksperson till en ny medicin. Medicinen får dock effekter som hon inte hade kunnat ana.

För en gångs skull skriver jag ganska mycket om handlingen (men inte mer än vad de ger bort på baksidan av boken). Men boken är ju faktiskt bara på 162 sidor, så det är svårt att säga vad den handlar om utan att ge lite för mycket information. I vilket fall så är det inte nödvändigtvis handlingen som är anledningen till att man ska läsa den här boken, utan det är för språkets skull. Jag gillar humorn, jag sitter och småmyser hela boken igenom.

Den gick väldans snabbt att läsa ut vilket jag tycker är lite synd. Jag tycker den är lite för kort. Jag hade gärna sett den i alla fall 100 sidor längre.

Det här är en söt liten bok och jag kommer definitivt att läsa fler böcker av författaren. Har hört mycket gott om Vi i villa, så det blir nog den nästa gång.

Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami

Huvudpersonen i boken heter Toru Okada. Han bor i Tokyo med sin fru Kumiko. En dag försvinner deras katt. Toru får några skumma telefonsamtal av någon kvinna vars röst han inte känner igen. Plötsligt lever Toru i vad som verkar vara en annan värld. Det händer många konstiga saker och han träffar flera personer han inte tidigare träffat och vi får ta del av även deras levnadshistoria.

Det här är en svår bok att säga vad den handlar om. Jag vill nog inte prata mer om handlingen än så. Däremot kan ni här läsa några av frågorna jag ställde till mig själv ett par hundra sidor in i boken. Eller här om en av de läskigaste scenerna jag har läst.

Boken påminner mig om lost. Inte i rena handlingar, men just det här att det händer saker som man inte riktigt förstår. Sedan, likt tv-serien, får man inte för många svar på alla frågor som dyker upp. Jag har inte bestämt mig än om jag gillar det, eller om jag tycker det är grymt frustrerande.

Boken i helhet är en av de bästa böckerna jag har läst. Den har allt. Och då menar jag ALLT. Jag älskar när Murakami skriver om vardagen och nuet, men jag älskar också tillbakablickarna man får, av kriget bland annat. (I vanliga fall när jag läser en bok brukar jag gilla en tidsperiod bäst, som jag helst läser om, men här gillar jag som sagt båda sorter. Jag blir glad när han skriver om nuet, och jag blir glad när vi får gå bakåt i tiden.) Jag gillar när vi får följa Torus tankar, men jag gillar också när det kommer in andra karaktärer som berättar sina historier och upplevelser. Jag älskar hela boken och allt i den.

Det finns hur mycket som helst att diskutera när det kommer till den här boken, men man måste ju sluta någonstans och jag väljer att sluta här; med orden "läs den här boken!" och "jag har hittat en till favoritförfattare!".

En hondjävuls liv och lustar - Fay Weldon

rec.ex.

Ruth bor i förorten med sin make och två barn. Ruth är lite för stor, alldeles för klumpig och allmänt oattraktiv. Ruths make är otrogen. Han är otrogen med Mary Fisher som äter lax och dricker champagne, är vacker och charmig, och vet hur man för sig i det sociala livet. Ruths make lämnar Ruth och flyttar in hos Mary Fisher som bor i ett fyrtorn vid havet. Kvar sitter Ruth i förorten med sina två barn och husdjur med ett hus hon inte har råd med. Det är då hon bestämmer sig. Folk ska inte få köra med henne mer. Det är dags att sluta vara passiv och att ta sitt öde i egna händer.

En underbar historia där Ruths hämnd står i centrum utvecklar sig. (Vad roligt det är att läsa om hämnd! Någon som känner till någon annan bok med liknande tema?) Ruth är väldigt påhittig i sina hämndaktioner och jag sitter och småfnissar mig igenom boken och hennes bravader.

I boken får vi möta många olika personer som Ruth kommer i kontakt med. Rika, fattiga, mäktiga, maktlösa, självständiga, beroende. Alla de sorter. Det är en av sakerna jag verkligen gillar med den här boken, vi får träffa så många olika personer och lära känna dom. Även om det inte skrivs så mycket om varje person känns de ändå som riktiga och framför allt komplexa människor som jag bryr mig om. (En del av dom i alla fall...) Ruth befinner sig också på flera väldigt olika platser vilket också är väldigt intressant. Att se hur till exempel äldreomsorgen fungerar, men framför allt vilka brister det finns. (Vill inte berätta för mycket om personerna och platserna då jag inte vill förstöra läsupplevelsen för någon annan som ännu inte läst boken.)

Jag förstår att det här har blivit en klassiker. Det finns så mycket man kan diskutera i den här boken! Så mycket intressant. Det är skrivet på ett lättillgångligt sätt och jag trivs med karaktärerna. För att inte tala om fyren. Så skulle jag kunna tänka mig att bo.

Jag gillar den här boken. Den är en fin läsupplevelse. Läs den du också!

Här kan du läsa vad några andra bloggare tyckt om boken:
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer
Anna Johansson (hos En bokcirkel för alla)
Bokomaten

En dag till skänks - Anna Gavalda

Det vankas bröllop i släkten. Garance åker dit med sin bror Simon och hans fru. På vägen hämtar de upp Lola. Skulle Vincent också vara med skulle hela syskonskaran vara samlad. Boken utspelar sig över två dagar, men det känns ändå som att man kommer karaktärerna nära.

Jag älskar Anna Gavalda, hon är en av mina favoriter. Men jag måste säga att jag tycker mer om hennes tjockare böcker. När man kommer karaktärerna riktigt nära, lär känna dom in på skinnet. Det här känns mer som en lång novell än en kort roman. Men missförstå mig rätt. Den här boken är bra och helt klart läsvärd. För vad är väl finare och mer frustrerande än relationen man har till sina syskon? Det är en väldigt enkel men ändå komplex relation som jag gillar att läsa om när det berättas så här fint.

Blunddockan - Jeffery Deaver

Daniel Pell sitter inne efter att ha mördat nästan en hel familj. Han dödade båda föräldrarna och två av de tre syskonen. Den tredje lilla tjejen låg och sov i sin säng, blev inte upptäckt av inkräktarna, och blev därmed kallad för Blunddockan. 

Daniel Pell var ledare i Familjen, en liten sektliknande gruppering på Pell, tre tjejer och en kille till. Han har suttit i fängelse i nästan tio år när han rymmer från fängelset. Kathryn Dance startar jakten på Pell, men Pell flyr inte så långt han kan så fort han kan, nej, han håller sig kvar i området, så det handlar nu om att försöka ta reda på vad det är han har i kikaren.  

Jag irriterade mig på vissa detaljer i boken, vilket jag vädrade här. När jag väl hade skrivit ner mina små irritationsmoment, så var de inte längre lika irriterande. (Jag gör en mental notering, det knepet kan komma till användning även till kommande böcker.) 

Jag gillade verkligen den här boken! Jag var sugen på en riktig deckare, och mina behov blev väl bemötta. Speciellt de sista 200-250 sidorna. Jag var fast. Det var så spännande att jag inte kunde sluta läsa. Historien flyter på bra och det förekommer flera sköna vändningar, som sig bör i en deckare. Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Jeffery Deaver.

We have always lived in the castle - Shirley Jackson

Merricat bor med sin syster Constance och sin farbror Julian i det hus där deras familj har bott flera generationer tillbaka. Men nu finns det inga fler familjemedlemmar. De är alla döda.

Mer vill jag inte gå in på handlingen. Jag visste inget om boken när jag började läsa den, och det är jag gladare än någonsin att jag inte gjorde. Däremot önskar jag nu efter att jag läst boken att jag hade någon att diskutera den med. Det finns så många frågetecken som ploppar upp i mitt huvud hela tiden.

Boken lämnar många saker väldigt öppna, och jag vet inte vad jag tycker om det. Jag gillar det, men samtidigt önskar jag att det inte var riktigt så många lösa trådar. Det är det som skulle vara intressant att diskutera med någon annan, alla dessa lösa trådar.

Jag gillar boken. Jag gillar den starkt. Men jag ÄLSKAR den inte. Jag är dock väldigt glad att jag läst den, och jag tror att det här är en sådan bok som kommer växa med tiden. Så ge mig ett tag så kanske jag hyllar den sedan. Det är faktiskt väldigt troligt att jag kommer göra det. Mycket möjligt. Nästan givet.

Om du vill läsa mer om handlingen kan du göra det i recensionerna till denna boken hos till exempel Kafka på jobbet, Dark places och Bokstävlarna.

Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger

Clare är en konstnär med stort lockigt rött hår. Henry är åtta år äldre än Clare, har svart hår, jobbar som biblotekarie och reser ofrivilligt och okontrollerbart i tiden.

Jag har redan hyllat Audrey Niffenegger, och jag kommer göra det ännu en gång. Jag älskar den här boken. Mest av allt älskar jag stämningen och karaktärerna. Clare och Henry. Men missuppfatta mig inte, de är inte perfekta! Ibland blir jag irriterad och frustrerad på dom, men det går över ganska snabbt igen. Niffenegger skriver en trovärdig historia, och det här med att Henry förflyttar sig i tiden känns helt naturligt. Hon målar upp en fantastisk kärlekshistoria. Den känns ärlig och äkta och naken.

(SPOILER) En liten spoiler och ett litet men (okej, två) i min hyllning:
Jag är verkligen inte förtjust i att Clare och Henry har sex första gången när Henry är 41 och Clare är 18. Usch, jag tyckte det kändes obehagligt. Och det var inte nödvändigt för historien heller. Snarare hade det passat bättre in om Clare hade fått vänta lite till. Det är för övrigt den andra, och sista, grejen jag irriterade mig på. Att hon väntar och väntar på Henry medans han är ute och ja, .... umgås med andra tjejer... (ni fattar). Jag vet, jag vet, det finns förmildrande omständigheter, men jag irriterar mig i alla fall på att hon är så passiv medans han är så aktiv. (SLUT SPOILER)

Men låt nu inte mina små men avstå någon från att läsa den här boken. För den är underbar! En komplett bok. Den typen av bok som jag älskar och njuter av. Man får följa Clare och Henry stora delar av sina liv, och man kommer dom nära och Niffenegger skriver snyggt. Man vill hela tiden veta hur det ska gå för dom, då de i olika stadier i sina liv och sitt förhållande står för olika utmaningar. Jag förstår nu (äntligen) vad alla andra ser i Audrey Niffenegger, och jag lovar, jag kommer absolut läsa fler böcker av henne. Antagligen alla hon skrivit/kommer skriva. Så bra är hon!

Long lost - Harlan Coben

Det här är den andra boken jag läser av Harlan Coben. Tidigare har jag läst Borta för alltid, så det här är min första bok om Myron Bolitar. Plus att den här läste jag på engelska, vilket jag är glad att jag gjorde. Jag satt och småskrattade lite hela tiden, vilket jag inte minns att jag gjorde i Borta för alltid.

Myron Bolitar får ett samtal av Terese Collins, som han inte hört något av på flera år, där hon ber honom komma till Paris. Hon behöver hjälp. Myron hjälper henne, men det är en trasslig historia som tar många vändningar.

Det är en av de sakerna jag verkligen gillar med Harlan Coben, att det händer saker hela tiden, men det känns inte konstlat eller påtvingat. Jag slukade den här boken och hade svårt att lägga den ifrån mig. Det var så spännande. Och flera intressanta händelseutvecklingar. Jag har några fler olästa böcker av Coben här hemma på svenska, men sedan kommer jag köpa hans böcker på engelska i fortsättningen. Det känns som om man missar en del när man läser honom på svenska. Men, det är bättre att läsa honom på svenska än att inte läsa honom alls. Jag gillar Harlan Coben. Mycket!

Easter parade - Richard Yates

Jag älskar Easter parade. Jag älskar boken, jag älskar omslaget, jag älskar titeln, men mest av allt älskar jag Emily Grimes!

När Emily och Sarah Grimes är barn skiljer sig deras föräldrar (1930). De växer upp med sin mamma Pookie som är väldigt mån om hur man uppfattas utåt sett, att man har stil. Emilys och Sarahs liv tar i vuxen ålder två väldigt olika riktningar, och vi får följa syskonen genom livet genom Emilys ögon. Mer vill jag inte berätta, utan uppmanar er i stället att läsa den här boken!

Vad befriande det är att läsa en bok där karaktärerna inte alltid vet precis vad man ska säga, och hur och när, och inte alltid agerar så korrekt. Det känns mera mänskligt på det här sättet. Ingen försköning, utan verkligheten, och det är nog det som gör det lättare för mig att identifiera mig med karaktärerna i boken. Emily är huvudpersonen, men hennes syster Sarah och deras mamma Pookie kan man också identifiera sig med. Delar i alla fall... Det är ett väldigt härligt gäng karaktärer, och jag är mäkta imponerad av Richard Yates. Jag tror mig ha hittat en ny favoritförfattare.

Boken är en riktig feel bad-roman när den är som bäst. Jag älskar ärligheten, sorgen, ångesten och jag kan inte få nog. Jag var helt fast i den här boken, och kunde inte lägga den ifrån mig förrens jag hade läst färdigt, och knappt då. Karaktärerna i den här romanen kommer stanna kvar hos mig länge. Jag tänker (antagligen ohälsosamt) mycket på den här boken. Att livet inte alltid blir som man tänkt. Att man kanske inte har tänkt på det och planerat det så himla mycket egentligen. Att det ibland bara blir som det blir. Hur livet inte alltid är en dans på rosor, och det är någonstans okej.

Lilla stjärna - John Ajvide Lindqvist

Lennart är ute i skogen för att plocka svamp då han ser något sticka upp ur marken. Han börjar gräva och finner där en bebis. En liten flicka. Som sjunger en hypnotisk, perfekt ton. Han tar med henne hem till sin fru Laila och de tar in flickan. Gömmer henne i källaren, kallar henne Liten och säger inte till någon att hon ens existerar. Deras son Jerry, som inte längre bor hemma, får dock snart reda på hennes existens. Han kallar henne Theres och han tar med sin gitarr och sitter och spelar lite medans Theres sjunger till. Theres är dock inte som andra flickor. Hon tänker inte som andra, "normala" människor.

Vilken bok det här är. Jag är imponerad. Jag känner för att sluka alla böcker av John Ajvide Lindqvist, och jag förstår, nu äntligen!, vad alla ni bokbloggare pratar om. Jag läste Hanteringen av odöda för några år sedan, och jag gillade den, men jag älskade den inte, och jag gillade den inte tillräckligt mycket för att läsa mer av författaren. Men nu är jag omvänd. På både bredden och tvären. Jag tänkte att jag skulle ge honom en chans till och det är jag glad att jag gjorde! Jag älskade den här boken. Stämningen. Karaktärerna. Liten, som både är vacker och lite otäck. Det gick inte att sluta läsa i den.

Det var dock en scen i slutet av boken som jag tyckte kändes lite krystad, och jag är inte helt säker på att jag gillar slutet. Hade nog väntat mig något lite mer... Ja, lite mer helt enkelt... 

Efter att ha läst ut den märkte jag med skräckblandad förtjusning att jag resten av dagen gick och nynnade på Thank you for the music, och rös lite när jag kom på mig själv med att göra det...  

Vredens tid - Stefan Tegenfalk

rec.ex.

Den anti-sociala kriminalkommissarien Walter Gröhn får i uppgift att ta hand om Jonna de Brugge, som arbetar på Rikspolisstyrelsens särskila utredningsenhet, RSU, som ska ha en praktik på polisen. RSU är en ny avdelning inom polisen och de är kända för att bestå av unga, väldigt smarta människor som vet sin väg i teorin. De börjar arbeta tillsammans med ett fall där en taxichaufför blir överfallen av en resenär med slutresultatet att chauffören dör.

Karaktärerna är riktiga stereotyper, men för mig är det inte alltid en dålig grej. Jag kan ofta till och med gilla konceptet med en ung ny söt oerfaren tjej och en gnällig grumpig gammal gubbe. Det gör jag i den här boken. Jag blir väldigt förtjust i både Walter och Jonna.

Karaktärerna klarar sig undan det negativt stereotypiska, men det gör inte handlingen. Handlingen utvecklar sig på ett sätt jag läst 100 gånger förut, och ämnet han tar upp i boken (eller, ett av ämnena, men huvudtanken i utredningen) känns krystat och väldigt PK. Så att det faktiskt blir tråkigt...

Första halvan av boken slukar jag. Jag går helt upp i läsningen. Jag gillar intrigen och det finns ett driv i läsningen. Som sig bör i en deckare. Handlingen är spännande och jag tycker att det finns mycket intressant att plocka från och utveckla härifrån till den trilogi det är. Men efter halva boken ungefär dör boken ut för mig. Handlingen går inte framåt. Författaren dumförklarar läsaren och förklarar en massa saker som man redan har förstått. Han utvecklar saker han verkligen inte behöver utveckla. Fallet poliserna har hand om förlorar spänning. Jag bryr mig inte riktigt längre. Och det är inget smickrande betyg på en deckare.

Jag kommer inte avslöja boken för er, men jag kommer snudda vid vad jag tycker om slutet, så jag varnar för en liten (SPOILER).

Slutet var INTE bra. Så väntat. Man har vetat svaret hela tiden, och inte på det där snygga sättet typ "Aaah, är det så det hänger ihop, hur kunde jag missa det". Nej här är det skrivit en rakt på näsan hela tiden. Och man förstår också att boken inte vill att jag ska tro en sak och så hänger det ihop på ett annat sätt, nej, här vet man. Jag vet hur det kommer sluta.

(SLUT SPOILER). Men, första halvan gillar jag väldigt mycket och den väger upp för slutet på många sätt. Jag är nyfiken på de andra två delarna, som jag kommer läsa. Hoppas att bok nummer två håller hela vägen, för då kan det bli riktigt bra!!