fredag 11 mars 2011

Tankar (mest frågor) jag har ett par hundra sidor in i Fågeln som vrider upp världen

Vad är det som har hänt med katten? Vem är den där granntjejen Mei Kasahara? Vilka är systrarna Malta och Kreta Kano, och vad vet dom egentligen? Hur mycket vet dom? Var är Toru Okadas fru Kumiko någonstans? Ja, frågorna är många. Jag älskar att boken är så välskriven. Språket är bra och boken har en härlig rytm. Mina tidigare funderingar är över. Jag kommer fortsätta att läsa i mitt tempo. Den här läsupplevelsen är underbar och jag vill faktiskt inte lägga ner boken nu utan jag vill fortsätta att läsa. Och då gör jag det.

VIKTIGT! Jag vill inte ha svar på någon av mina frågor. INGA svar. Inte ens ledtrådar.

12 kommentarer:

  1. Spännande! Jag tänkte börja i helgen så jag skumläser bara ditt inlägg. Jag vill inte heller veta!

    SvaraRadera
  2. Visst är den bra. Såg att det var din första Murakami, jag rekommenderar sputnikälskling, West of the sun, South of the border eller Norwegian wood (iofs är alla hans böcker bra men dessa tre håller jag varmast)

    SvaraRadera
  3. South of the border, west of the sun ska det förstås vara:)

    SvaraRadera
  4. Fru E, Vad kul att du också läser den! Titta gärna in till det här inlägget igen när du läsa drygt 210 sidor, så kan vi diskutera lite.

    Bror, Jag har varit lite i valet och kvalet med sputnikälskling och norwegian wood, jag är inte alls sugen på någon kärlekshistoria. Men jag kommer definitivt läsa dom någon gång, bara inte just nu. Eller, jag kanske har missuppfattat!? Det kanske inte är böcker som bara är fokuserade på kärleksrelationerna??

    SvaraRadera
  5. Jag skulle inte säg att de bara är fokuserade på kärleksrelationerna sen tkr jag de är ganska dysfunktionella, om du är orolig att det ska vara lite sötsliskigt. Dock förekommer ganska explicita sexscener i dem som kanske inte faller alla i smaken.

    SvaraRadera
  6. Är det om dysfunktionella relationer? Det låter genast mycket mer lockande. (Det säger kanske mer om mig än om böckerna hahaha...)

    SvaraRadera
  7. haha det gör nog det:)
    jag har iaf tolkat dem så, jag har tycker f att hans karaktärer ofta är trasiga eller saknar någonting som gör att kärleksrelationerna blir uppfriskande mångfacetterade.

    SvaraRadera
  8. Det låter intressant. Alltid trevligt att läsa om människor (eller karaktärer) som inte är perfekta, utan lite mer komplexa. Du vet, att de ALLTID säger och gör och tänker så korrekt. Kan vara utmattande.

    Jag gillar verkligen karaktärerna i den här boken, så jag kommer nog gilla dom i hans andra böcker också, och därmed även deras relationer sinsemellan. Mmm, de kanske får hänga med i nästa bokbeställning i alla fall :)

    SvaraRadera
  9. Ja, ingen kärlek är enkel eller perfekt hos de som befolkar Murakamis värld. Du behöver absolut inte vara orolig för att det ska bli Lovestories...

    SvaraRadera
  10. Vad skönt! Nu låter det som om jag inte gillar att läsa om kärleksrelationer alls, men det stämmer inte. Jag är faktiskt väldigt sugen på att ta upp någon chick-lit snart, men jag läste ju nyligen Tidsresenärens hustru och jag älskade den men den var sorglig, och jag vill inte läsa någon mer smärtande och sorglig kärlekshistoria just nu...

    SvaraRadera
  11. Jag befinner mig på sidan 220 och kan konstatera att jag ställer mig ungefär samma frågor som du och när det gäller denna bok är det svårt om inte omöjligt att ens gissa sig till några svar!

    Jag har funderat några varv kring Mei Kasahara och jag undrar om hon inte har några föräldrar? Är det ok för dem att hon inte går i skolan eller ljuger hon för dem?
    Systrarna Malta och Kreta Kano är det inte lätt att få grepp om och varför gick Kreta mitt i berättelsen om sitt liv?? Jag undrar om de inte har något med fruns försvinnande att göra? Katten är ju ännu ett frågetecken, det var ju där allt började...det känns som att katten har mer med allt att göra än vad som framgår för närvarande.
    Det blev inga svar utan ännu fler frågor!

    Jag tycker Toru är en synnerligen trevlig person att läsa om och jag gillar speciellt beskrivningarna av de vardagssysslor som han utför. Språket är så väl avvägt, riktigt imponerande! Jag njuter av att ha drygt 500 sidor kvar... men oj vad tomt det kommer bli när denna läsupplevelse är över!

    SvaraRadera
  12. Jag vill inte ens tänka på att boken kommer ta slut just nu. Jag älskar verkligen Fågeln som vrider upp världen.

    Jag älskar också att läsa om Torus vardagssysslor. Den första scenen när han kokar spagetti var en strålande bra början på en bok. Att det sedan ringde någon som vill prata sex gjorde att man insåg att den här boken är inte som många andra böcker. Underbart! Vem är det förresten som ringer och vill prata sex? Känner han verkligen den personen sedan innan?

    Kreta Kano bara försvann efter att det var hon som velat berätta. Lustigt. Förstår mig verkligen inte på systrarna Kano, men jag älskar dom.

    Mei Kasahara väcker många frågor hos mig också!

    Noburu Wataya är ännu en karaktär som jag gillar och undrar över.

    Nej, nu ska jag nog sätta mig och läsa lite :)

    SvaraRadera