Mer vill jag inte gå in på handlingen. Jag visste inget om boken när jag började läsa den, och det är jag gladare än någonsin att jag inte gjorde. Däremot önskar jag nu efter att jag läst boken att jag hade någon att diskutera den med. Det finns så många frågetecken som ploppar upp i mitt huvud hela tiden.
Boken lämnar många saker väldigt öppna, och jag vet inte vad jag tycker om det. Jag gillar det, men samtidigt önskar jag att det inte var riktigt så många lösa trådar. Det är det som skulle vara intressant att diskutera med någon annan, alla dessa lösa trådar.
Jag gillar boken. Jag gillar den starkt. Men jag ÄLSKAR den inte. Jag är dock väldigt glad att jag läst den, och jag tror att det här är en sådan bok som kommer växa med tiden. Så ge mig ett tag så kanske jag hyllar den sedan. Det är faktiskt väldigt troligt att jag kommer göra det. Mycket möjligt. Nästan givet.
Om du vill läsa mer om handlingen kan du göra det i recensionerna till denna boken hos till exempel Kafka på jobbet, Dark places och Bokstävlarna.
Diskutera med mig! Jag vill diskutera! Och jag har boken i rätt färskt minne också. Är det nu vi har vår chat-chans?
SvaraRaderaJAAAA! Vad glad jag blir!!! Ska vi köra här och nu!??
SvaraRaderaVill varna andra läsare för SPOILERS i så fall.
Jag kastar mig rakt in: Vad var Merricat? Var hon en "vanlig" människa? Konstig människa? Inte en människa alls? Hur tolkade du det??
Jag tolkade det som att hon helt enkelt var en ganska så fucked up människa. Alltså, hon finns på riktigt och har gjort otäckheter på riktigt och den stackars morbrodern har gjort sig en illusion av att hon är död eftersom allt annat är för otäckt. Vad tror du?
SvaraRaderaJag vet inte. Först trodde jag hon var på riktigt, men lite konstig. Med alla saker som sgrävdes ner och hängdes upp i träd och liknanade. Sedan när kommentaren kom att hon var död fick jag en liten aha-upplevelse. Det var så många saker som helt plötsligt föll på plats. Hennes interaktion med systern, hennes icke-existerande interaktion med farbrodern, en förklaring till hennes relation till ting, att slå sönder speglar och starta en brand. Det kändes som saker som passade in på att hon var död, men ju mer jag läste så stämde inte den teorin heller riktigt. Då vacklade jag tillbaka och trodde att hon var en levande människa igen. Nu vet jag inte vilken fot jag ska stå på...
SvaraRaderaOch Constance. Vad var det med hennes ansikte? Det här med att det var jobbigt för henne att visa sitt ansikte. Att hon hängde en filt över huvudet när byfolket kom och tittade på elden. Tänkte ett tag där att det kanske var HON som inte var en vanlig människa, att hon var något utomjordiskt. Men det passar ju inte heller riktigt in med det andra...
Men Constance är ju också (av förståeliga skäl) rätt så fucked up och framförallt lider hon ju av någon slags agorafobi, eller åtminstone separationsångest och törs inte gå längre än till grönsakslandet. Det är väl därför hon väljer att inte sätta Merricat på institution. Hon behöver syrran för sin överlevnad eftersom hon själv inte ens vågar gå till affären och köpa ägg. Är jag oromantisk nu kanske? Som vanligt...
SvaraRaderaNej då, jag håller med, men är agorafobin verkligen skälet till att hon inte vill att andra människor ska se hennes ansikte? Och det här att ínte bara det att hon inte ville gå ut, hon ville inte heller att någon skulle komma till henne.
SvaraRaderaVarför hon stod ut med Merricat är en bra fråga. Kanske för att hon var den enda hon hade kvar? (Farbror Julian fanns ju också, men han verkade ju bara vara inne på ett spår. Att prata om saker hon inte ville prata om eller tänka på.) Jag trodde ju att Merricat var död ett tag i boken, och då blev deras relation mer begriplig för mig. Vad fick du ut av deras relation?
En annan intressant sak är ju förhållandet Constance har med kusinen. (Hette han Charles?) Vad tyckte du om det?