Förväntningar

Ibland kan det vara svårt när man ska börja läsa en bok som är väldigt omtalad och omskriven. Den kanske är hyllad eller sågad, det spelar i det här sammanhanget mindre roll. Ganska ofta läser jag att folk blir besvikna när de läser en väldigt hypad bok, för att den inte var lika bra som de hade trott/hoppats. Jag är verkligen inte immun mot de här händelseförloppen, men en sak som jag tror har räddat mig några gånger är att jag inte gillar att läsa för mycket om vad boken handlar om innan jag läst den.

Varken recensioner eller baksidan på böckerna läser jag speciellt noga innan jag själv läst boken. Jag läser gärna vad folk har tyckt om boken, men jag läser inte gärna om själva handlingen. Om man inte vet så mycket om handlingen, utan bara vet att den är älskad blir inte jag lika lätt besviken i och med att jag inte vet vad som väntar mig rent händelsemässigt i boken. Jag skummar halva baksidan av boken när jag köper den (om jag inte redan vet att jag ska köpa den) men sedan kastar jag mig in i boken med huvudet före. Jag älskar känslan av att börja läsa en bok och inte veta alls vad som komma skall. Att inte veta hur handlingen kommer vara eller vad det kommer vara fokus på. Att inte veta någonting om karaktärerna jag kommer lära känna. En underbar känsla! Och ett stort plus är att jag aldrig tröttnar på handlingen i en bok innan jag läst den!

Varför jag gör så här undrar ni? Efter år av irritation och förbannelse över de som skriver baksidetexten på böckerna, där de alldeles för ofta avslöjar alldeles för mycket. Jag läste en bok och mitt fokus låg på hur långt i boken jag hann komma tills allt hade hänt som stod på baksidan. Det pågick i några år, sedan sa jag till mig själv att nu får det bli ett slut på det här, och den enda lösningen jag kunde komma på var att inte läsa hela baksidetexten. Jag läser nu för tiden bara första halvan kanske, och inte ens den speciellt noga. Jag bara skummar lite. Det fungerar för mig! Jag är inte alls lika irriterad längre ;)