Halvvägs där

Juni börjar närma sig sitt slut, vilket innebär att halva året har passerat. Jag har inte gått med i så många läsutmaningar i år, men det jag har tagit på mig har jag lyckats ganska bra med, tycker jag själv.

Enligt O startade Boktolvan där man själv valde författare man inte läst men som man vill läsa. Jag skrev en rätt lång lista och har nu läst sex stycken av dom, vilket innebär att jag håller exakt det tempo som det är tänkt.

Jag lovade också mig själv att läsa fler böcker på engelska och att jag skulle läsa en del klassiker. Att läsa klassiker har väl inte gått så bra kanske, men jag har läst några böcker på engelska:

We have always lives in the castle - Shirley Jackson
Long lost - Harlan Coben
The summer without men - Siri Hustvedt
Och just nu håller jag på med The Housekeeper and the Professor av Yoko Ogawa.

Allt som allt är jag nöjd och hoppas att jag kommer hålla det här uppe även den andra delen av året. Och att en och annan klassiker kommer slinka ner också.

Läsa i takt eller inte. Det är frågan.

Jag läser just nu (som förhoppningsvis många andra också gör) Fågeln som vrider upp världen av Murakami. Jag har tänkt att jag ska följa Bokcirkeln i kulturradion och Kafka på jobbet kommer även hon göra en podcast (Yeey!).

Nu till mitt lilla dilemma. Jag har inte bestämt mig om jag ska läsa boken i ett svep eller om jag ska  hålla samma takt som bokcirklarna. Jag följde båda dessa bokcirklar när jag läste Jane Eyre, men där läste jag ut boken innan cirklarna började vilket gjorde att det kändes som om jag missade en del. Diskussionerna förlorade lite på att jag redan visste hur handlingen skulle fortsätta och sluta.

Men samtidigt, jag gillar inte att hålla på med flera böcker samtidigt och jag gillar verkligen Fågeln som vrider upp världen och är sugen på att bara läsa den och riktigt svepas med i historien...

Åsa, hur gör du? Har du läst hela boken när du spelar in? (Jag väntar tålmodigt (okej, kanske inte sååå tålmodigt...) på svar i diskussionen om We have always lived in the castle.) (Om någon annan har läst den får ni gärna också diskutera med mig. Det sker i kommentarerna till inlägget om recensionen jag skrev om boken.)

Hur gör ni andra med läsningen av Fågeln som vrider upp världen?

We have always lived in the castle - Shirley Jackson

Merricat bor med sin syster Constance och sin farbror Julian i det hus där deras familj har bott flera generationer tillbaka. Men nu finns det inga fler familjemedlemmar. De är alla döda.

Mer vill jag inte gå in på handlingen. Jag visste inget om boken när jag började läsa den, och det är jag gladare än någonsin att jag inte gjorde. Däremot önskar jag nu efter att jag läst boken att jag hade någon att diskutera den med. Det finns så många frågetecken som ploppar upp i mitt huvud hela tiden.

Boken lämnar många saker väldigt öppna, och jag vet inte vad jag tycker om det. Jag gillar det, men samtidigt önskar jag att det inte var riktigt så många lösa trådar. Det är det som skulle vara intressant att diskutera med någon annan, alla dessa lösa trådar.

Jag gillar boken. Jag gillar den starkt. Men jag ÄLSKAR den inte. Jag är dock väldigt glad att jag läst den, och jag tror att det här är en sådan bok som kommer växa med tiden. Så ge mig ett tag så kanske jag hyllar den sedan. Det är faktiskt väldigt troligt att jag kommer göra det. Mycket möjligt. Nästan givet.

Om du vill läsa mer om handlingen kan du göra det i recensionerna till denna boken hos till exempel Kafka på jobbet, Dark places och Bokstävlarna.

Äntligen!!

Det här bokpaketet var efterlängtat kan jag lova! Här finns det lite av varje att sätta tänderna i. Jag har inte ställt in dom i bokhyllan än, jag vill ha dom framme och titta på dom, känna på dom. Just nu håller jag på med en annan bok, men sedan ska jag hugga in på den här högen. Tror jag vill börja med Shirley Jacksons We have always lived in the castle. Speciellt efter att jag läst den här recensionen inne hos Kafka på jobbet kände jag att den här boken måste jag läsa, och det nu! Så, tack Åsa för inspirationen!