Visar inlägg med etikett rec.ex.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rec.ex.. Visa alla inlägg

torsdag 5 maj 2011

Rec.ex. och böcker om böcker

Det kom en avi till mig igår som sa att jag kunde hämta ut ett paket. Jag läste runt på lite olika bloggar och började ana vad det innehöll. Mycket riktigt. Idag när jag öppnade paketet fanns där Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom.


Jag har ett bra tag nu varit mer sugen än vanligtvis på att läsa om böcker och läsning. Ett ämne jag inte tröttnar på vare sig i böcker eller verkligheten, och de böcker med det här temat jag har läst det senaste året eller så har varit riktigt bra och lockat mig och förfört mig. Jag tror det började då jag läste och gillade Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Känslan förstärktes när jag sedan läste och gillade Alan Bennetts Drottningen vänder blad. Och nu är det dags för Fallet med de försvunna böckerna. Hoppas den är lika bra som den verkar!

Har du några boktips till mig om bra böcker som handlar om böcker och/eller läsning?

onsdag 4 maj 2011

Auto da Fay - Fay Weldon

Dags att bekänna. Jag gillar att läsa självbiografier. Eller jag vill i alla fall tro det. Jag brukar inte komma så mycket längre en till delen "Min mormor föddes 1878 en grå torsdags morgon i början av april i den lilla by som..." som ofta gärna ältas i många mååånga sidor. Zzzz... Men den här självbiografin är inte som andra självbiografier. Den här självbiografin börjar så här:

 "Jag längtar efter domedagen när intrigerna i våra liv prydligt kommer att knytas samman och alla gåtor får sin förklaring och vi förstår hur det hela hängde ihop."

Underbart! Så ska det se ut!

Fay Weldon skriver om sina äldre släktingar också, men det är bara intressant att läsa då både hon och hennes familj har en intressant och händelserik historia. Weldon skriver inte så mycket om sitt vuxna liv, det mesta handlar om hennes barndom, uppväxt och unga vuxenliv. Det här är ingen självbiografi som är uppbyggd på datum, hon skriver mer utifrån tankar och känslor. Jag är mycket förtjust i det skrivsättet, och jag hade svårt att sluta läsa boken. Ibland (IBLAND) kan jag sakna lite mer beskrivningar och detaljer av vad som hänt, men för det mesta är jag mycket nöjd.

rec.ex.
Hon skriver på flera ställen efter att hon beskrivit någonting att "det var av det här jag fick inspiration att skriva den eller den romanen" eller "det var det här jag skrev om i den eller den novellen". Det här gör mig grymt nyfiken på en del av hennes andra verk, då jag hittills bara läst En hondjävuls liv och lustar tidigare. (Du kan läsa vad jag tyckte om den här.) Även om jag nu inte hade läst de böcker hon syftade på så stillades en nyfikenhet hos mig. Jag tycker att det alltid är intressant att få reda på var författare får sin inspiration ifrån, och vad som är taget från  verkligheten och vad som är ren fiktion. (Jag önskar att alla författare jag gillar kom ut med en bok där de berättade om det.)

Det känns som om jag vill läsa mycket mer av Fay Weldon och om Fay Weldon. Hon verkar vara en stark, intressant och imponerande kvinna som har varit med om väldigt mycket, och hon vet hur man skriver. En oemotståndlig kombination!

fredag 8 april 2011

Recensionsexemplar ska deklareras. Men hur??

Vilket krångel det har varit med skatten och deklarationen i år. Recensionsexemplar räknas tydligen som en inkomst som ska redovisas av oss bloggare och förlagen. Jag har dock inte fått reda på hur man gör när man gör detta. Skatteverket har inte varit lätta att få några svar av. Allt man får är länkar till olika broschyrer som jag inte förstår någonting av, och att man sedan får olika svar av olika personer underlättar inte heller. När man frågar exakt hur man ska göra får man inte heller några svar. Gah! Grr! Jag blir så frustrerad!

Så kom jag att tänka på att jag ju inte kan vara ensam om att sitta i den här sitsen. Hur gör ni? Kan någon vara snäll att förklara på svenska hur det här går till egentligen!??

måndag 4 april 2011

En hondjävuls liv och lustar - Fay Weldon

rec.ex.
Ruth bor i förorten med sin make och två barn. Ruth är lite för stor, alldeles för klumpig och allmänt oattraktiv. Ruths make är otrogen. Han är otrogen med Mary Fisher som äter lax och dricker champagne, är vacker och charmig, och vet hur man för sig i det sociala livet. Ruths make lämnar Ruth och flyttar in hos Mary Fisher som bor i ett fyrtorn vid havet. Kvar sitter Ruth i förorten med sina två barn och husdjur med ett hus hon inte har råd med. Det är då hon bestämmer sig. Folk ska inte få köra med henne mer. Det är dags att sluta vara passiv och att ta sitt öde i egna händer.

En underbar historia där Ruths hämnd står i centrum utvecklar sig. (Vad roligt det är att läsa om hämnd! Någon som känner till någon annan bok med liknande tema?) Ruth är väldigt påhittig i sina hämndaktioner och jag sitter och småfnissar mig igenom boken och hennes bravader.

I boken får vi möta många olika personer som Ruth kommer i kontakt med. Rika, fattiga, mäktiga, maktlösa, självständiga, beroende. Alla de sorter. Det är en av sakerna jag verkligen gillar med den här boken, vi får träffa så många olika personer och lära känna dom. Även om det inte skrivs så mycket om varje person känns de ändå som riktiga och framför allt komplexa människor som jag bryr mig om. (En del av dom i alla fall...) Ruth befinner sig också på flera väldigt olika platser vilket också är väldigt intressant. Att se hur till exempel äldreomsorgen fungerar, men framför allt vilka brister det finns. (Vill inte berätta för mycket om personerna och platserna då jag inte vill förstöra läsupplevelsen för någon annan som ännu inte läst boken.)

Jag förstår att det här har blivit en klassiker. Det finns så mycket man kan diskutera i den här boken! Så mycket intressant. Det är skrivet på ett lättillgångligt sätt och jag trivs med karaktärerna. För att inte tala om fyren. Så skulle jag kunna tänka mig att bo.

Jag gillar den här boken. Den är en fin läsupplevelse. Läs den du också!

Här kan du läsa vad några andra bloggare tyckt om boken:
Malin Johansson - skriver mycket, läser mer
Anna Johansson (hos En bokcirkel för alla)
Bokomaten

lördag 12 mars 2011

En trevlig överraskning


Idag låg det två avier i mitt postfack.
Jag hade ingen aning om att det var rec.ex. på ingång.

rec.ex.
Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk visste jag att jag skulle få, men jag visste inte när.
Den första boken i den här trilogin Vredens tid tyckte jag började väldigt lovande, men den tappade tyvärr på slutet. (Du kan läsa mer om vad jag tyckte om Vredens tid här.) Så nu håller jag tummarna för att denna den andra delen början starkt och håller hela vägen ut.


rec.ex.
Dom här böckerna av Fay Weldon var en total överraskning. Jag hade ingen aning om att jag skulle få dom, och jag blev jätteglad. Jag har inte läst något av Fay Weldon innan, och nu är jag så sugen. Böckerna är för övrigt jättefina! Förlaget hade inte kunnat skicka bättre böcker till mig. Det känns som precis den typen av böcker jag längtar efter att läsa just nu. 

(Vad säger du pappa, är bilderna godkända??)

fredag 28 januari 2011

Vredens tid - Stefan Tegenfalk

rec.ex.
Den anti-sociala kriminalkommissarien Walter Gröhn får i uppgift att ta hand om Jonna de Brugge, som arbetar på Rikspolisstyrelsens särskila utredningsenhet, RSU, som ska ha en praktik på polisen. RSU är en ny avdelning inom polisen och de är kända för att bestå av unga, väldigt smarta människor som vet sin väg i teorin. De börjar arbeta tillsammans med ett fall där en taxichaufför blir överfallen av en resenär med slutresultatet att chauffören dör.

Karaktärerna är riktiga stereotyper, men för mig är det inte alltid en dålig grej. Jag kan ofta till och med gilla konceptet med en ung ny söt oerfaren tjej och en gnällig grumpig gammal gubbe. Det gör jag i den här boken. Jag blir väldigt förtjust i både Walter och Jonna.

Karaktärerna klarar sig undan det negativt stereotypiska, men det gör inte handlingen. Handlingen utvecklar sig på ett sätt jag läst 100 gånger förut, och ämnet han tar upp i boken (eller, ett av ämnena, men huvudtanken i utredningen) känns krystat och väldigt PK. Så att det faktiskt blir tråkigt...

Första halvan av boken slukar jag. Jag går helt upp i läsningen. Jag gillar intrigen och det finns ett driv i läsningen. Som sig bör i en deckare. Handlingen är spännande och jag tycker att det finns mycket intressant att plocka från och utveckla härifrån till den trilogi det är. Men efter halva boken ungefär dör boken ut för mig. Handlingen går inte framåt. Författaren dumförklarar läsaren och förklarar en massa saker som man redan har förstått. Han utvecklar saker han verkligen inte behöver utveckla. Fallet poliserna har hand om förlorar spänning. Jag bryr mig inte riktigt längre. Och det är inget smickrande betyg på en deckare.

Jag kommer inte avslöja boken för er, men jag kommer snudda vid vad jag tycker om slutet, så jag varnar för en liten (SPOILER).

Slutet var INTE bra. Så väntat. Man har vetat svaret hela tiden, och inte på det där snygga sättet typ "Aaah, är det så det hänger ihop, hur kunde jag missa det". Nej här är det skrivit en rakt på näsan hela tiden. Och man förstår också att boken inte vill att jag ska tro en sak och så hänger det ihop på ett annat sätt, nej, här vet man. Jag vet hur det kommer sluta.

(SLUT SPOILER). Men, första halvan gillar jag väldigt mycket och den väger upp för slutet på många sätt. Jag är nyfiken på de andra två delarna, som jag kommer läsa. Hoppas att bok nummer två håller hela vägen, för då kan det bli riktigt bra!!

torsdag 13 januari 2011

Årets första bokpaket


Ja, som ni kanske gissade var det Stefan Tegenfalks Vredens tid som kom som årets första bokpaket och årets första rec.ex. Jag har läst gott om den, så det ska bli spännande att hugga in i den här. Måste bara läsa klart ett par andra böcker först.

torsdag 30 december 2010

Vilket läsår!

Vilket spännande läsår jag har haft! I år var året då jag började blogga. Något jag inte har ångrat en sekund. Jag har inte läst så himlans många böcker, men de jag har läst har för det mesta varit naggande goda.

Det finns flera böcker som sticker ut. En halv gul sol var en helt fantastisk läsupplevelse. En av de bästa jag läst på väldigt länge. Men den hade bra konkurrens. Den hemliga historien gjorde mig inte besviken trots hypen runt den. Vindens skugga var fantastisk! Precious var... precious :) Hungerspelen var beroendeframkallande. Baby Jane skapade mersmak, likaså No och jag.

Jag återupptog efter flera år Stephen King igen med blandat resultat. Jag gillade Benrangel, men var rätt upprörd efter Det.

I år var också året jag fick mina första rec.ex. Jag läste och recenserade Jag kommer sen..., Offerrit och frågespelet/boken På spåret. De är alla tre mycket olika, men jag gillade alla. Var och en på sitt sätt.

Några spännande böcker läste jag i år och fick mersmak av. Linwood Barclay och Harlan Coben var de som stack ut på den fronten.

En riktig pärla var Spilld mjölk och röda tulpaner. Och sist men definitivt inte minst, Jane Eyre. Vilken underbar bok och vilken underbar läsupplevelse. Jag ääälskar Jane Eyre!

Jag var med i två läsutmaningar. Bokustoppen och Svenska klassiker.

Ja, som ni märker har jag läst många böcker jag tycker om i år. Det är bara att hålla tummarna och hoppas att jag har samma tur och talang för att plocka upp "rätt" böcker även nästa år.

Tack så hjärtligt för att ni läser min blogg. Det värmer!

Ett gott nytt läsår önskar jag er alla! (Och mig själv ;))

Offerrit - Johannes Källström

rec.ex.
Vi befinner oss vintertid i en kommun någonstans i Sverige. Det är adventstid och massor med snö ute, och kallt som sig bör. Svea är kommunens kommunalråd och hon ingår i en grupp på fem människor som är framstående i trakten. Per-Gunnar, polis, Johan, pensionerad rektor, Fredrik, handlare med lantbruksmaskiner, och Alicia, kyrkoherde. Gruppen vet inte riktigt vad de ska göra då industrin i bygden ska läggas ner och därmed är de rädda för att kommunen ska gå under. De bestämmer sig för att bjuda in Vigelius, en framstående designer som kommer från byn men som nu mera bor i USA. Med Vigelius kommer hans lakej Fitzpatrick och med dom kommer försvinnanden och död...

Jag gillade verkligen den här boken! Den kröp under skinnet på mig och den är spännande på flera plan. En sak som aldrig är ett mysterium är vem/vilka som är "skurkarna" i boken, det framgår tydligt. Däremot vad de gör och varför de gör det och hur ska egentligen det hela sluta, det är spänningen som sträcker sig från början till slut i denna roman. Hur mycket är ett liv värt? Hur mycket är en man beredd att offra? Hur handlar man när allt sätts på sin spets? Hur hanterar man ondska?

Källström skriver ett underbart förord som verkligen tillför något till historien, och på ett sätt ger den en ny dimension. Jag bryr mig verkligen om karaktärerna i boken och hur det går för dom, och det är bra. Annars hade nog hela boken fallit, men som sagt, jag bryr mig. Så mycket så att jag gladeligen hade läst fler böcker med samma/liknande persongalleri. Om det inte kommer en sådan kommer jag i alla fall läsa vad mer författaren kommer ut med. För det här var bra!

tisdag 14 december 2010

mys = mord ?

Så här inför julen är det mysstämning vart man än vänder sig med julbak, adventsljusstakar, blomgrupper och paketinslagning . Då tycker jag det är skönt med lite kontrast. Så den här boken kom precis i rättan tid. Jag riktigt myser när jag gör mig lite kaffe, tänder några ljus och kryper upp i soffan och gottar mig i död och spänning.

söndag 12 december 2010

På spåret - 2 500 frågor till hemmakupén

Rec.ex.
Jag älskar böcker. Jag älskar kunskapsspel. Jag älskar tv-programmet På spåret. Eftersom mera är mest borde jag ju då även älska den här boken som är ett kunskapsspel som bygger på tv-programmet På spåret. Och det gör jag verkligen!

Till att börja med är den fin. Både på utsidan och på insidan. Den är fylld med fina bilder vilket gör att den är väldigt trevlig att bläddra i. Detta är ingen ren bok på så sätt att det inte berättas så mycket i boken. Den består av frågor. Så man kan säga att det är ett spel som är utformat som en bok, vilket jag gillar starkt. Är ohjälpligt trött på alla dessa fula frågekort! Nej, här får man bläddra i denna fina bok istället. 

Med boken följer en liten dosa som antingen slumpar fram frågor, eller så väljer man frågor själv. Du knappar in ditt svar (finns fyra alternativ) och dosan håller sedan reda på antal rätt svar. Den håller ordning på svaren för två spelare (eller två lag), men det fina är att man även kan spela själv. 

Jag ligger nu hemma sjuk och har idag provat att spela själv, och det var väldigt underhållande. Det var riktigt mysigt att sitta och bläddra fram frågorna, svara och testa mig själv och tävla med mig själv. Det är sju kategorier på frågorna: Sverige, Europa, Världen, Historia, Kultur och Nöje, Sport och sist men inte minst Djur och Natur. Frågorna är lagom svåra och alla svar finns i slutet av boken. 

Det här spelet kommer vara perfekt att spela med vänner och familj nu i helgerna som kommer när man sitter inne och umgås och dricker glögg :)

torsdag 9 december 2010

Jag kommer sen... - Eva Wiklund

rec.ex.
"Medan hundratals anhöriga åker runt till sjukhusen med tummade fotografier, kalla händer, ilande magar och små, små strimmor av bultande hopp står en brandman utomhus i den kylslagna oktobernatten med armarna hängande. Blicken irrar och han märker inte kylan. Han är tom och trött. På en undanskymd plats på den våta asfalten ligger rader av bylten insvepta i gula landstingsfiltar.
   Han räknar till 60 och känner tårarna bränna bakom ögonlocken. En enda tanke virvlar i hans huvud.
   "Det är för många. Det är alldeles för många. Det har gått käpprätt åt helvete.""                                                    
                                                                               (s.10)

Eva Wiklund har skrivit en bok om branden i Göteborg 1998. Man får följa Anne-Britt, mamma till Johanna som dog i branden. Man får se hur Anne-Britts resa ser ut från den där hemska natten branden inträffade och genom hennes sorgearbete. För hur sörjer man egentligen sin friska tonårings död? Hur överlever man när ens dotter inte gjorde det? Jag gillar Anne-Britt i boken och vissa kapitel i boken är väldigt sorgliga. Jag grät stora tårar vid ett par tillfällen.

Vad som dock tar den här boken till en än högre höjd är att branden står i centrum i boken. Vi får följa alla som har haft något att göra med branden. Ungdomar som överlevt har berättat hur de upplevt kvällen och branden och kaoset som uppstod. Brandmän som kom på larmet. Hur deras arbete såg ut på plats. Polisen som börjar leta efter de skyldiga. Förhörsledaren som förhör en av de fyra killarna som är misstänkta för att ha anlagt branden. Vi får veta vem som tände på och varför, men kanske framför allt, vad det var som gjorde att branden blev en sådan katastrof.

Brandlokalen har renoverats och är nu en minnesplats. En plats där man kan prata om det som hände. Där man kan minnas de 63 personer som dog den natten. Den här boken är som gjord för att diskutera om, med samtalsämnen som livet, döden, sorgeprocesser, vänner, familj, och något som man borde diskutera i alla skolor överallt; hur ens handlingar kan få konsekvenser som man inte hade kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

Jag har diskuterat den här boken med flera i min omgivning, den har verkligen tagit ett grepp om mitt hjärta. Jag kan inte släppa den. Jag tänker på människorna i boken och deras öden. Wiklund skriver öppet, avskalat och rakt på och det går rakt in i mitt hjärta.

torsdag 2 december 2010

Nu har det kommit, det första rec.ex.et

Jag har börjat läsa i den, och jag sugs in i boken direkt och gillar den verkligen än så länge! Den kommer inte bli svår att läsa ut :)

söndag 28 november 2010

Mitt första rec.ex.

Jag har blivit kontaktad av Eva Wiklund som är författare och har skrivit boken Jag kommer sen... Hon undrade om jag var intresserad av ett rec.ex. och det är jag ju. Mitt första rec.ex.! Jag har inte frågat efter några innan, men när hon tog kontakt med mig och jag såg att den handlade om branden i Göteborg 1998 så blev jag nyfiken. Jag var själv tonåring då det brann och jag kommer ihåg hur otäckt och framför allt sorgligt jag tyckte att det var. Alla dessa människor, en del i samma ålder som jag, som var med om något så panikartat och hemskt. Jag tog det ganska hårt vet jag och tänkte att det kunde ju hänt mig och mina kompisar. Jag har ännu inte läst någon bok om branden, men nu, nu är det dags. Snart kommer boken hem och jag väntar snällt (om än otåligt!) vid min brevlåda.