Lou är tretton år. Hon är överintelligent och går två klasser över sina jämnåriga. Den enda personen i skolan hon har kontakt med är Lucas som är två år äldre än de andra eleverna då han har fått gå om två år. Lucas är dock den coolaste killen på skolan och Lou är förtjust i honom. Hemma bor hon med sin mamma som är djupt deprimerad och med sin pappa som försöker få allt att gå ihop. En dag träffar Lou No. No är arton år och uteliggare. De får en fin kontakt och de blir bästa kompisar. No får till och med komma hem och bo hos Lou och hennes föräldrar. Men livet är inte lätt. Och ibland kommer livets hårdhet ikapp en, vare sig man vill eller inte. Hur mycket vilja som än finns där.
Det här är en helt underbar bok! En av de bättre jag läst på länge! Det här är de Vigans fjärde bok, men den första som blivit översatt till svenska. Det kan jag nog inte riktigt förstå. Det dröjer en hel månad tills hennes Underjordiska timmar kommer ut. (Hennes femte, den andra på svenska.) Den ska jag absolut läsa!
Hon skriver underbart. Hennes formuleringar är glänsande och man kommer Lou så nära så det nästan gör ont. Man försvinner in i Lous och Nos Paris, man blir totalt omtumlad och det är en alldeles fantastisk upplevelse. Ögonen dansar över sidorna, och jag vill aldrig att boken ska ta slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar