Ungdomarna vill ha BOATS

Jag läste i senaste numret av Vi läser att ungdomar idag nästan bara vill läsa böcker som är BOATS (böcker som är "based on a true story"). Jag kan förstå tanken att upplevelsen blir annorlunda om man vet att det hänt "på riktigt". Jag har till exempel läst Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist som handlar om hennes sjukdom ALS. Det är en fruktansvärd sjukdom, och visst är det så att det träffade en extra nerv när man visste att det var en "riktig" människas upplevelser. Plus att det även var en människa man kände igen från ett annat sammanhang. Så jag förstår ungdomarna. I teorin. Men i verkligheten fungerar det inte så. Inte för mig i alla fall. BOATS är begränsade. Det är en viss historia som ska berättas, och den kan man inte gå ifrån. I "vanliga" skönlitterära böcker får författaren större utrymme att så att säga "göra sitt", sätta sin stämpel på historien, låta fantasin flöda. Och vem är det som säger att det inte har hänt? Ofta kan jag känna igen mig mer i böcker som är skrivna ur fantasin. Många gånger är ju alla böcker tagna ur någon sorts verklighet från författarens liv.

Jag är ingen stor BOATS-läsare, men jag kan gilla att läsa vissa biografier eller att läsa om vissa öden. Jag har dock väldigt svårt för att alla kändisar idag ska skriva sin biografi, även om de är 25 och inte har något att berätta. Men jag förstår som sagt tanken att det verkliga är mer intressant. Jag hoppas dock att inte tonåringarna låser sig vid att bara läsa BOATS utan vågar prova något påhittat också!