Vad passar väl bättre en fredagskväll än att läsa Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf? Vilken fin bok det är. Och språket, åh, språket. Jag menar, vad sägs om det här (från s.167):
"En vägfarande, som drar förbi och hör polskan ljuda, kunde tro, att den elake brukspatronen höll bal för grannar och fränder, så muntert ljuder den. Det är en övermåttan käck och lustig melodi. Med den har hon i forna dagar spelat sorglösheten in och hungern ut på Berga gård. När den ljöd, skulle alla upp till dans. Den sprängde reumatismens band kring ledgångarna och narrade åttioåriga kavaljerer upp på golvet. Hela världen kunde vilja dansa efter den polskan, så lustigt låter den. Men den gamla Ulrika gråter."
Så otroligt vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar