Jag kommer sen... - Eva Wiklund

rec.ex.

"Medan hundratals anhöriga åker runt till sjukhusen med tummade fotografier, kalla händer, ilande magar och små, små strimmor av bultande hopp står en brandman utomhus i den kylslagna oktobernatten med armarna hängande. Blicken irrar och han märker inte kylan. Han är tom och trött. På en undanskymd plats på den våta asfalten ligger rader av bylten insvepta i gula landstingsfiltar.
   Han räknar till 60 och känner tårarna bränna bakom ögonlocken. En enda tanke virvlar i hans huvud.
   "Det är för många. Det är alldeles för många. Det har gått käpprätt åt helvete.""                                                    
                                                                               (s.10)

Eva Wiklund har skrivit en bok om branden i Göteborg 1998. Man får följa Anne-Britt, mamma till Johanna som dog i branden. Man får se hur Anne-Britts resa ser ut från den där hemska natten branden inträffade och genom hennes sorgearbete. För hur sörjer man egentligen sin friska tonårings död? Hur överlever man när ens dotter inte gjorde det? Jag gillar Anne-Britt i boken och vissa kapitel i boken är väldigt sorgliga. Jag grät stora tårar vid ett par tillfällen.

Vad som dock tar den här boken till en än högre höjd är att branden står i centrum i boken. Vi får följa alla som har haft något att göra med branden. Ungdomar som överlevt har berättat hur de upplevt kvällen och branden och kaoset som uppstod. Brandmän som kom på larmet. Hur deras arbete såg ut på plats. Polisen som börjar leta efter de skyldiga. Förhörsledaren som förhör en av de fyra killarna som är misstänkta för att ha anlagt branden. Vi får veta vem som tände på och varför, men kanske framför allt, vad det var som gjorde att branden blev en sådan katastrof.

Brandlokalen har renoverats och är nu en minnesplats. En plats där man kan prata om det som hände. Där man kan minnas de 63 personer som dog den natten. Den här boken är som gjord för att diskutera om, med samtalsämnen som livet, döden, sorgeprocesser, vänner, familj, och något som man borde diskutera i alla skolor överallt; hur ens handlingar kan få konsekvenser som man inte hade kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

Jag har diskuterat den här boken med flera i min omgivning, den har verkligen tagit ett grepp om mitt hjärta. Jag kan inte släppa den. Jag tänker på människorna i boken och deras öden. Wiklund skriver öppet, avskalat och rakt på och det går rakt in i mitt hjärta.