Det tog ett tag, men nu är jag klar. Det känns som en liten seger faktiskt! Hjälp vad lång den är. Mitt humör växlade mellan att glatt hugga in och bara läsa, läsa, läsa, till att bli modfälld och tänka att, den tar ju aldrig slut.... Men det gjorde den. Efter många om och men. (Hela inlägget är en enda stor SPOILER.)
I Det står sju personer i rampljuset. Beverly, Mike, Ben, Bill, Richie, Eddie och Stan. Man får följa dom både som barn och vuxna. Som läsare bryr jag mig om karaktärerna, och gillar dom allihopa. Det är intressant att följa dom genom händelser i livet. Men, jag hade kunnat leva utan det fruktansvärt dåliga slutet. En spindel. Allvarligt? Jag gillar inte spindlar, men kom igen!?! Är det det som är den stora slutscenen i en 1300-sidig bok? Jag hade väntat mig ett slut med ett stort BANG. Men nej, en spindel.
Och vad sägs om gruppsexet? Nu kanske det inte kan kallas det, jag vet inte, men egentligen spelar det ingen roll. Vad tänkte han när han skrev det? Vad hade det med historien i sig att göra? Kunde han inte bara låtit dom stå i en cirkel igen? Det hade då jag gillat mycket mer. Det kändes äckligt att läsa. Att en vuxen man har skrivit en sådan scen tolvåringar emellan. Tolv!
Och när vi är inne på det; vad är det för kvinnosyn som existerar egentligen? Beverly är ensam tjej i boken. Mammorna nämns knappt och när de gör det så är det Eddies mamma som kväver honom och lurar honom att han är sjuk så han inte ska lämna henne, och det är Bills mamma som inte ser honom och som anklagar honom för hans lillebrors död. Nice!
Som skilding av hur det är att vara barn och att vara vuxen, och hur man hanterar rädsla och olycka i olika åldrar är väldigt intressant. Och även om boken kunde ha minskats några hundra sidor utan att lida av det, så är det bara slutet jag har svårt för. Resten av boken är faktiskt jättebra! Det är för att den är så bra som jag blir så besviken på slutet.
Det är tänkt att jag och Åsa ska diskutera den här boken och det ser jag verkligen fram emot! Ska bli intressant att se vad hon tycker. Nu ska jag gå in på hennes blogg Kafka på jobbet och läsa hennes inlägg om boken.
Ha! Jag skarattar ihjäl mig! Vi har ju verkligen fastnat på exakt samma punkter. Självklart måste detta diskuteras vidare. Finns det någon slags chatt där vi skulle kunna förlägga samtalet?
SvaraRaderaJag vet inte, det enda chattliknande jag använder är google wave, och jag är inte speciellt kunnig i det.Vet inte om det är så smidigt att därifrån föra över till bloggen. Har du något bättre förslag? Annars kan vi prova. Har du google wave? Om inte kan jag bjuda in dig, så du behöver inte betala någonting!
SvaraRaderaJag läste den här i slutet på 80-talet och jag älskade den! Nu har många böcker blivit lästa sedan dess men jag minns inte en enda av de saker du listar upp som mindre bra. Jag kommer bara ihåg hur jag slängde skolväskan på soffan för att flyga över boken så fort jag kom hem från skolan. Jag kan lova att många läxor fick stryka på foten tills boken var utläst :-)
SvaraRaderaMen du, bjud in mig då. Jag har inget bättre alternativ faktiskt.
SvaraRadera