Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami

Huvudpersonen i boken heter Toru Okada. Han bor i Tokyo med sin fru Kumiko. En dag försvinner deras katt. Toru får några skumma telefonsamtal av någon kvinna vars röst han inte känner igen. Plötsligt lever Toru i vad som verkar vara en annan värld. Det händer många konstiga saker och han träffar flera personer han inte tidigare träffat och vi får ta del av även deras levnadshistoria.

Det här är en svår bok att säga vad den handlar om. Jag vill nog inte prata mer om handlingen än så. Däremot kan ni här läsa några av frågorna jag ställde till mig själv ett par hundra sidor in i boken. Eller här om en av de läskigaste scenerna jag har läst.

Boken påminner mig om lost. Inte i rena handlingar, men just det här att det händer saker som man inte riktigt förstår. Sedan, likt tv-serien, får man inte för många svar på alla frågor som dyker upp. Jag har inte bestämt mig än om jag gillar det, eller om jag tycker det är grymt frustrerande.

Boken i helhet är en av de bästa böckerna jag har läst. Den har allt. Och då menar jag ALLT. Jag älskar när Murakami skriver om vardagen och nuet, men jag älskar också tillbakablickarna man får, av kriget bland annat. (I vanliga fall när jag läser en bok brukar jag gilla en tidsperiod bäst, som jag helst läser om, men här gillar jag som sagt båda sorter. Jag blir glad när han skriver om nuet, och jag blir glad när vi får gå bakåt i tiden.) Jag gillar när vi får följa Torus tankar, men jag gillar också när det kommer in andra karaktärer som berättar sina historier och upplevelser. Jag älskar hela boken och allt i den.

Det finns hur mycket som helst att diskutera när det kommer till den här boken, men man måste ju sluta någonstans och jag väljer att sluta här; med orden "läs den här boken!" och "jag har hittat en till favoritförfattare!".