onsdag 4 augusti 2010

Kan inte läsa

Jag såg precis ett program på tvåan som heter Kan inte läsa. Det är en brittisk dokumentär som handlar om vuxna som inte kan läsa. Och då menar jag ingenting. Någon av dem kan se att det står 'the' eller 'and' men de flesta kan inga bokstäver alls. Det hela känns väldigt sorgligt. Det ÄR sorgligt. För det är inte det att de struntat i skolan, de har verkligen försökt, men det går liksom inte... De är så passionerade vad gäller böcker och läsande och de känner att de missar massor. De vill kunna. En kille på 28 berättar att han suttit i klassrummet på alla lektioner, han har aldrig skolkat eller struntat i skolan. Han ville lära sig läsa, men när han inte kunde uppgiften läraren gav ut till klassen fick han en meninglös uppgift som han inte lärde sig någonting på, som ingen skulle lära sig någonting på. Ingen gav honom chansen. Han satt på slutproven och ville göra dom, han satt hela tiden ut, men han kunde inte svara på någon av frågorna för han kunde inte läsa någonting av vad som stod i testen.

Det är en kvinna, hon vill verkligen kunna läsa. Hon har böcker hemma som hon går och känner på och bläddrar i och drömmer om att hon en dag ska kunna läsa. Hon tycker att mönstrena i Shakespeares böcker är fina och önskar så starkt att hon en dag ska kunna läsa honom och alla sina andra böcker. Ingen mer eller mindre än någon annan. Hon vill läsa alla.

Det är en scen när en kvinna går till affären och kan läsa att det står 'ham' på pålägget och 'mars' på chokladbiten, och hon blir så glad. Man ser hur glad hon är och att hon känner sig stolt att hon kan klara av att läsa själv. Hon är 58 år och fick aldrig någon chans när hon var ung och gick i skolan. Lärarna visste väl inte vad de skulle göra.

Det är en scen när två av damerna står på toaletten och pratar. En av dem berättar så stolt att hon inte bara har läst en mening, hon har faktiskt läst en hel bok! Hon läste en barnbok på biblioteket. Hon är så glad och stolt, och jag erkänner, jag fick en tår eller två i ögat...

Jag blev starkt berörd av dessa människor. Och läraren de har är passionerad och är beredd att göra vad helst han kan för att hjälpa var och en av dem. Det här är första delen av tre, och om du har möjlighet tycker jag att du ska kolla på den här lilla dokumentärserien.

Jag vet inte hur mitt liv skulle se ut om jag inte kunde läsa. Inte bara böcker skulle försvinna. Ingen dator, inget textat på tv, inga tidningsrubriker, inga etiketter på matprodukter, ingen tv-tablå, inga sms, inga instruktionsmanualer. Ingenting. Hemskt. Vad skulle man göra på dagarna?

2 kommentarer:

  1. Uach!!! Vilken mardröm!!! Jag har ibland tänkt tanken att tänk om man blev blind! Det skulle ju vara hemskt nog! Det tar nog ett bra tag innan man läser blindskrift bra nog, men man kan iofs höra böcker. Men jag vill ju kunna läsa böcker med!

    Det var en bra idé! Att dra ut på läsandet att Fatta eld lite. Kan bli jobbigt att vänta på trean!

    SvaraRadera
  2. Ja, det gäller ju att planera sitt läsande noga ;)

    Jag vet, jag tänker också på om ens syn kommer bli dålig så man inte kan läsa. Det är på något sätt inte samma sak att lyssna. Usch, nä, jag vill inte tänka på det... :)

    SvaraRadera