Slutet gott, allting gott

När jag började läsa Presidentens hustru trodde jag att jag skulle gilla tiden när maken är president mest, att hennes uppväxt mer kom på köpet, men det har visat sig att så inte är fallet. Jag är nu inne på de sista hundra sidorna och Charlie är nu president och jag tycker boken har blivit lite segare. Jag har älskat hela boken, och jag älskar väl den här delen också. Bara inte lika mycket. Jag har dock inte läst ut boken än, så det finns fortfarande tid för förändring i den här delen på boken, och jag hoppas den kommer, för jag vill så gärna ha ett perfekt slut på en perfekt bok!