Romy arbetar som arkeolog och reser därför mycket. I bokens början befinner hon sig i Australien där hon trivs väldigt bra. Hennes familj bor på Irland. Hon har två halvsyskon, Darragh och Kathryn (Darragh och Kathryn är 'helsyskon'), de har alla samma mamma. Den otroligt vackra Veronica. Romy har ingen bra kontakt med sin familj. Hon har alltid kännt sig utanför och hon träffar dem nästan aldrig, det är enklast så. Det verkar alltid som att de bara bråkar med varandra och de andra familjemedlemmarna framkallar bara irritation och ilska inom henne. Hennes pappa bor också på Irland med sin nya fru och deras lilla dotter. Pappan är den Romy har bäst kontakt med.
Så en dag ringer Darragh och säger att Veronica ska operera sin rygg och att Romy minsann får komma hem och hjälpa henne tills hon är igång igen, för det är minsann det minsta hon kan göra. Nu är det hennes tur att dra sitt strå till stacken. Det är dags för henne att ta ansvar och inte bara smita ifrån alla förpliktelser.
Romy återvänder hem. Det blir jobbigare än hon trodde att vara hemma. Och det där med familjer det är inte enkelt...
Jag har läst ett par böcker av O'Flanagan tidigare och det här är inte direkt min favorit av henne men boken är en trevlig avkoppling. Lite halvmysig sådär. Det är inte svårt att lista ut hur det ska sluta, men ibland är det lite skönt också. Att veta vad man får.
Den här boken ingår i bokutmaningen Bokustoppen 2010.
