Torbjörn Nilsson är en journalist som var med och startade Fokus och idag arbetar där som politikredaktör. Det här är hans debutroman och den handlar om hur det går till bakom kulisserna i den svenska politiken. Han redogör för tre händelser.
Den unga folkpartisten som bröt sig in i socialdemokraternas interna nät och använde informationen därifrån för att själv ta sig uppåt i den politiska hierarkin.
Vad var det egentligen som hände när det skulle röstas om FRA-lagen?
Splittringen i SSU.
Boken är väldigt intressant. Inte bara för att jag nu ser politiken och partierna med andra ögon, men också för att den förklarar mycket om mänskligt beteende. Varför agerar vi som vi gör? Hur påverkar gruppen vårat handlande? Varför ljuger vi?
Det är hisnande att se hur långt politiker är beredda att gå för att vinna valet, för att få makt. Målet helgar alla medel.
Politikerna arbetar hårt för att få oss röstare att se verkligheten så som de vill att vi ska se den, inte så som den egentligen är. De spelar på vår rädsla. Om ni röstar på det andra partiet kommer det här och det här hemska hända. Om de lyckas få oss rädda för den bilden de målar upp behöver de själva inte gå ut med sina egna visioner, folket kommer rösta på dem ändå. Av rädsla.
Det är en väldigt intressant del av boken som handlar om lögnen. Ljuger vi människor för att det gynnar oss? Varför annars har inte evolutionen lett till att lögnen 'försvunnit'? Eller gillar vi helt enkelt lögnen? Många berättelser i bibeln inkluderar lögner, även skapelseberättelsen. Gud säger till Adam att om han äter från kunskapen träd kommer han att dö. Ormen ljuger inte, han "synar bara Guds bluff" som Nilsson skriver. I sagan Hans och Greta ljuger de för sina föräldrar för att föräldrarna vill överge dem, och de ljuger för häxan som vill äta upp dem. Nilsson skriver:
"Folksagorna är fulla av ärorika lögner och det rörliga intellektet bakom ett bedrägeri hyllas som sedelärande."
Det finns så många intressanta trådar i den här boken, jag skulle kunna skriva och skriva och skriva om dem. När Nilsson i slutet av boken förklarar så vi förstår varför boken heter just De omänskliga gör han det så snyggt! Jag blev inspirerad av den här boken, och jag kommer att söka upp fler faktaböcker om mänskligt beteende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar