Postapokalypstemat har (äntligen) satt sina klor i mig ordentligt

"De smyger sig på honom utan anledning, dessa glimtar av irrationell lycka. Det är förmodligen vitaminbrist."
                                                                                             s. 51, Oryx & Crake, Margaret Atwood

Jag läser just nu Oryx & Crake av Margaret Atwood. Det är min första bok jag läser av Atwood och jag är, som man säger, 'in awe'. Jag är helt uppslukad av boken och det har tagit över mig totalt. Det verkar vara en sådan där bok som har allt. Jag vet inte ännu om det är ämnet som tilltalar mig mest eller om det är författarskapet, men båda gör ett stort intryck på mig!

Jag har länge varit intresserad av att läsa fler postapokalyptiska böcker och nu känner jag ett riktigt sug efter det. Så, är det någon som har några bra tips? Vilka är guldkornen? Vilka får man inte missa?

(Jag har redan en del olästa böcker hemma under detta tema, men jag skulle vilja ha fler tips. Eller kanske tips om var jag ska börja någonstans.)

"I'm in love with a fairytale..."

Gissa vilken bok jag läser just nu:

"Det farmor gjorde var att läsa, det var det hon främst ägnade sin tid åt. Det var inte ovanligt för henne att läsa en bok om dagen - hon föredrog romaner, särskilt de ryska mästarna, men hon läste också böcker om historia, biografier och kioskdeckare - och i timme efter timme varje förmiddag och eftermiddag satt hon antingen i vardagsrummet eller på sängen (sängen var bäddad och hon var fullt påklädd) och vände blad och rökte Pall Mall-cigaretter."                                      -sid. 18

(Någon mer som känner igen sig? Hrm...)

Den här boken började jag läsa igår, och jag har en känsla av att jag kommer vara okontaktbar de närmsta dagarna...

Går här hemma och nynnar "I'm in love with a fairytale, even though it hurts, cause I don't care if I lose my mind, I'm already cursed..."


Uppdatering: Boken är Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld.

The summer without men - Siri Hustvedt

Mias man säger efter trettio års äktenskap att han vill ha en paus. Inte göra slut, han vill ha en paus. Han vill väl gardera sig för möjligheten att han kanske kommer ångra sig och vill komma tillbaka. Han har nämligen träffat någon annan. För Mia kommer det här som en blixt från en klar himmel och hon blir tokig och inlagd på psyket ett tag. Efter det flyttar hon över sommaren in i ett hyrt hus i samma stad som hennes mamma bor i. Hon tänker där över sitt liv och relationer och funderar över hur HON vill ha saker.

"A book is a collaboration between the one who reads and what is read and, at its best, that coming together is a love story like any other."      -s.175

Det här citatet är fint tycker jag och jag reagerade och läste det flera gånger när jag kom till det stället i boken. När jag sedan stängde igen boken, denna min första bok av Siri Hustvedt, kunde jag inte komma på ett mer passande citat till att förklara min läsupplevese på. Språket är fantastiskt. Så hon skriver Hustvedt! Berättelsen är gripande. Man får lära känna många fina personer. Jag vill aldrig att det ska ta slut. Vilken tur att jag har fler böcker framför mig av denna underbaar författare!

Auto da Fay - Fay Weldon

Dags att bekänna. Jag gillar att läsa självbiografier. Eller jag vill i alla fall tro det. Jag brukar inte komma så mycket längre en till delen "Min mormor föddes 1878 en grå torsdags morgon i början av april i den lilla by som..." som ofta gärna ältas i många mååånga sidor. Zzzz... Men den här självbiografin är inte som andra självbiografier. Den här självbiografin börjar så här:

 "Jag längtar efter domedagen när intrigerna i våra liv prydligt kommer att knytas samman och alla gåtor får sin förklaring och vi förstår hur det hela hängde ihop."

Underbart! Så ska det se ut!

Fay Weldon skriver om sina äldre släktingar också, men det är bara intressant att läsa då både hon och hennes familj har en intressant och händelserik historia. Weldon skriver inte så mycket om sitt vuxna liv, det mesta handlar om hennes barndom, uppväxt och unga vuxenliv. Det här är ingen självbiografi som är uppbyggd på datum, hon skriver mer utifrån tankar och känslor. Jag är mycket förtjust i det skrivsättet, och jag hade svårt att sluta läsa boken. Ibland (IBLAND) kan jag sakna lite mer beskrivningar och detaljer av vad som hänt, men för det mesta är jag mycket nöjd.

rec.ex.

Hon skriver på flera ställen efter att hon beskrivit någonting att "det var av det här jag fick inspiration att skriva den eller den romanen" eller "det var det här jag skrev om i den eller den novellen". Det här gör mig grymt nyfiken på en del av hennes andra verk, då jag hittills bara läst En hondjävuls liv och lustar tidigare. (Du kan läsa vad jag tyckte om den här.) Även om jag nu inte hade läst de böcker hon syftade på så stillades en nyfikenhet hos mig. Jag tycker att det alltid är intressant att få reda på var författare får sin inspiration ifrån, och vad som är taget från  verkligheten och vad som är ren fiktion. (Jag önskar att alla författare jag gillar kom ut med en bok där de berättade om det.)

Det känns som om jag vill läsa mycket mer av Fay Weldon och om Fay Weldon. Hon verkar vara en stark, intressant och imponerande kvinna som har varit med om väldigt mycket, och hon vet hur man skriver. En oemotståndlig kombination!

Så sant, så sant

Skräcken är absolut och friflytande och den hakar sig, precis som ångesten eller kärleken, fast vid det här, det där eller någonting annat, men ligger alltid på lur och bara väntar på att bli väckt till liv.

                                                                                             -Fay Weldon, Auto da Fay, sid. 321

Citat ur Fågeln som vrider upp världen:

"Om vi människor vore odödliga, om vi skulle finnas kvar i all oändlighet utan att försvinna - inte åldras, utan bara leva vidare här i världen pigga och krya - tror du att vi skulle fundera så mycket som vi gör nu? Vi funderar ju på allt möjligt - filosofi, psykologi och logik. Religion. Litteratur. Kanske sådana komplicerade tankar och idéer inte skulle ha sett dagens ljus om inte döden hade existerat."

Haruki Murakami, Fågeln som vrider upp världen, s.297

Han är klok den där Oscar Wilde

"It is what you read when you don't have to that determines what you will be when you can't help it."
                                                                                                                     Oscar Wilde

Något att begrunda med tanke på mitt förra inlägg :)

Den amerikanska flickan - Monika Fagerholm

"Sandra Natt&Doris Dag, Doris Natt&Sandra Dag. Två flickor i likadana svarta tröjor på vilka det stod "Ensamheten&Rädslan" i grön målfärgstext på magarna. Långärmade trikåblusar mitt i sommaren, men, och det var det viktigaste, klädesplagg som det fanns exakt två likadana av i hela vida världen." (s. 138)

Sandra och Doris bor i Trakten. Ingen av dem har haft en enkel uppväxt och när de finner varandra blir de bästa vänner och skapar en egen liten värld. Några år tidigare hade den amerikanska flickan, Eddie, flyttat till Trakten och strax efteråt drunknade hon. Morgonen efter hittas Björn, Eddies vän, död. Han hade hängt sig. Sandra och Doris är nyfikna på Eddie, den amerikanska flickan och hela historien runt henne och de betämmer sig för att ta reda på vem hon var och vad det var som egentligen hände, varför det slutade som det gjorde. 

Vi välkomnas in i Sandras och Doris värld där vi ser världen genom deras ögon. Och så snyggt Monika Fagerholm gör det. Språket är strålande, det riktigt gnistrar om det. Älskar att det är repetativt. Olika fraser, tankar, textrader återkommer gång på gång, och för varje gång förstår man lite mer vad det faktiskt betyder.

Vilken fantastisk bok! Jag tror inte jag har läst något liknande innan, och det här är en bok helt i min smak. Jag älskar historien, jag älskar karaktärerna. Jag bryr mig om karaktärerna. Jag älskar berättarstilen och jag älskar hur boken utvecklar sig. Som sagt; Vilken fantastisk bok! Jag har definitivt hittat en ny favoritförfattare. (En till...)

Jag vet inte vad jag hade väntat mig av den här boken, men den var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag har läst många hyllande recensioner om den här boken, och jag var rädd att den inte skulle leva upp till hypen, men jag måste säga att för mig var den bättre än vad jag hade vågat hoppas på! Jag är lyrisk och jag kommer tjata om den här boken och författaren till alla som vill lyssna. (Och nog till de som inte vill lyssna också ;)) Jag rekommenderar den här boken varmt. Till alla.

Den här boken ingår i min Boktolva.

Modern family

Ikväll drar äntligen Modern family igång igen på TV4. Phil (pappan) är otroligt rolig och han gör det där obekväma, lite pinsamma såååå braaa! Han gör ensam en stor del av serien. Jag menar, kolla in det här citatet:

Alex: What's Jägermeister?

Phil: Um, well you know how in a fairy tale there's always a potion that makes the princess fall asleep and then the guys start kissing her? Well, this is like that, except you don't wake up in a castle — you wake up in a frat house with a bad reputation.

(Från Wikiquote, närmare bestämt här)

It's a secret. Schhh!

Mom smokes in the car. Jesus is okay with it, but we can't tell Dad.
                                                                                                 -dr. Sheldon Cooper

Jag kommer sen... - Eva Wiklund

rec.ex.

"Medan hundratals anhöriga åker runt till sjukhusen med tummade fotografier, kalla händer, ilande magar och små, små strimmor av bultande hopp står en brandman utomhus i den kylslagna oktobernatten med armarna hängande. Blicken irrar och han märker inte kylan. Han är tom och trött. På en undanskymd plats på den våta asfalten ligger rader av bylten insvepta i gula landstingsfiltar.
   Han räknar till 60 och känner tårarna bränna bakom ögonlocken. En enda tanke virvlar i hans huvud.
   "Det är för många. Det är alldeles för många. Det har gått käpprätt åt helvete.""                                                    
                                                                               (s.10)

Eva Wiklund har skrivit en bok om branden i Göteborg 1998. Man får följa Anne-Britt, mamma till Johanna som dog i branden. Man får se hur Anne-Britts resa ser ut från den där hemska natten branden inträffade och genom hennes sorgearbete. För hur sörjer man egentligen sin friska tonårings död? Hur överlever man när ens dotter inte gjorde det? Jag gillar Anne-Britt i boken och vissa kapitel i boken är väldigt sorgliga. Jag grät stora tårar vid ett par tillfällen.

Vad som dock tar den här boken till en än högre höjd är att branden står i centrum i boken. Vi får följa alla som har haft något att göra med branden. Ungdomar som överlevt har berättat hur de upplevt kvällen och branden och kaoset som uppstod. Brandmän som kom på larmet. Hur deras arbete såg ut på plats. Polisen som börjar leta efter de skyldiga. Förhörsledaren som förhör en av de fyra killarna som är misstänkta för att ha anlagt branden. Vi får veta vem som tände på och varför, men kanske framför allt, vad det var som gjorde att branden blev en sådan katastrof.

Brandlokalen har renoverats och är nu en minnesplats. En plats där man kan prata om det som hände. Där man kan minnas de 63 personer som dog den natten. Den här boken är som gjord för att diskutera om, med samtalsämnen som livet, döden, sorgeprocesser, vänner, familj, och något som man borde diskutera i alla skolor överallt; hur ens handlingar kan få konsekvenser som man inte hade kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

Jag har diskuterat den här boken med flera i min omgivning, den har verkligen tagit ett grepp om mitt hjärta. Jag kan inte släppa den. Jag tänker på människorna i boken och deras öden. Wiklund skriver öppet, avskalat och rakt på och det går rakt in i mitt hjärta.

Kallocain - Karin Boye

Den här underbara lilla boken handlar om kemisten Leo Kall som uppfinner Kallocainet. En vätska man sprutar in i blodet och som gör att man talar total sanning. Leo Kall bor med sin fru och sina tre barn i Kemistaden nr 4 i Världsstaten. Individen har här inget egenvärde, utan fungerar bara som en del i det stora hela, där det viktigaste av allt är Staten. Man måste vara beredd att ge staten sitt allt. Sitt slit, sin själ, sina barn. Inget för egen vinnings skull, och allt ska göras med ett leende på läpparna. Det enda människan har haft ifred är sina tankar, men inte nu längre. Nu när Kallocainet är uppfunnit kan staten få tillgång även till dem.

Boken börjar med ett förord av Jerker Virdborg som var väldigt fint och som tillförde mycket för min läsning och tolkning av boken. Han berättar om Karin Boyes resa till Sovjetunionen 1928 och hennes tankar under och efter resan, och hur den konventionella läsningen av boken är att se den som en politisk varning. En annan tolkning skriver Virdborg är att se boken utifrån att Boye genomgått psykoanalys och hennes kamp med att hon var bisexuell då homosexuella handlingar var straffbara i Sverige. Han skriver (på sidan IX):

"Hon övergav dock aldrig sin dröm om att det trots allt måste finnas en möjlighet att i humanismens namn möta andra människor utan rustning, utan förklädnader eller förställning.

Även i hennes roman finns en avgörande och besläktad motsättning: det värsta tänkbara hotet, det vill säga att Världsstatens polismakt med hjälp av kallocainet kommer att kunna läsa alla människors tankar, innebär också den underbarast tänkbara räddningen - ifall alla tillåts vara fullständigt uppriktiga behöver ingen längre vara rädd. Giftet och drogen är i själva verket en läkande medicin, ett serum. Och dystopin - en utopi."

Och det är det här sista sättet han beskriver som berörde mig lite extra. Hela boken tänkte jag på just denna mening "och dystopin - en utopi". Jag gillar tanken, det är otroligt slående och ju mer jag läser, desto mer stämmer det.

Jag älskade den här boken! Språket är otroligt fint och den är spännande rakt igenom. När jag väl hade börjat läsa kunde jag inte sluta. En liten pärla, men ack så fin och framför allt; tänkvärd.

Det här var den andra boken jag läser i läsutmaningen Svenska klassiker.

Jane Eyre - Charlotte Brontë

Vilken bok det här är! Jag förstår att den är en klassiker. Jag älskar boken, jag älskar Jane, jag älskar mr Rochester, jag älskar alltihopa. Jag gillar hur Brontë beskriver utseendena på folk. Så här står det på s. 398:

"Ansiktet drog blicken till sig, det var som ett grekiskt konstverk med alldeles rena drag, en rak, klassisk näsa och en atenares mun och haka. Det är faktiskt sällan en engelsmans ansikte kommer så nära de antika idealen."

Härligt, eller hur!? Inte för att jag vet hur en atenares mun och haka ser ut, men det ser säkert bra ut. Det här var en underbar bok med underbara karaktärer, underbara miljöer och den har ett underbart språk. Det är intressant att se hur lite människan har förändrats trots stora skillnader i vårat samhälle, med bilar, datorer, internet, mobiltelefoner osv. Hur våra känslor och tankar om naturen och varandra ser precis likadana ut idag, 150 år senare.

Jag är väldigt glad att jag läste den här boken, och jag kan säga redan nu att den kommer att läsas om och om igen. Av mig, och av många andra.

Riktiga vänner är det finaste som finns!

"De som var hos honom nu var hans vänner, och hans mamma hade fel; de var inte några dåliga vänner. Kanske, tänkte han, går det bara inte att dela upp vänner i goda och dåliga - kanske finns det bara vänner, folk som står vid ens sida när man råkar illa ut och gör att man inte behöver känna sig så ensam. Kanske är de i alla lägen värda att man gör saker som skrämmer en själv för deras skull, att man hoppas det bästa för deras del, att man lever för deras skull. Kanske till och med värda att man dör för dem, om det skulle bli nödvändigt. Inte bra vänner eller dåliga vänner. Bara människor man vill vara tillsammans med, behöver få vara tillsammans med - människor som bygger sina hus i ens hjärta."

                                                                                                -Det, s. 947, Stephen King

En turkos, söt liten läsdagbok

Har ni sett en så söt liten läsdagbok jag har köpt!? Den kom med gårdagens beställning från bokus. Jag har fört en läsdagbok ganska länge, men av någon anledning har jag gjort det i ett ganska vanligt (tråkigt) hårdpärmat block (vad nu det kan tänkas heta?). Men nu har jag alltså denna turkosa lilla bok. Inuti är den också fin, och den har flera citat i sig. Det första citatet är av Isaac Bashevis Singer och lyder:

"När en dag gått finns den inte längre kvar. Vad återstår då mer än en berättelse? Om berättelser inte berättades och böcker inte skrevs skulle vi människor leva som djur enbart för dagen."

Jag har börjat fylla i lästa böcker i den. Jag börjar fylla i från mitten av 2005 och sedan framåt. Den här boken är som sagt liten (det framkommer inte riktigt på bilden) men den kommer räcka ett bra tag. Jag skulle vilja köpa på mig en massa söta läsdagböcker, men det finns ju inte riktigt behov av det när jag inte är klar med denna. Lite svårt att berättiga fler köp för sig själv...

Idag, denna vanliga torsdag, kommer vigas åt att fortsätta fylla i min läsdagbok, jag ska fortsätta läsa i Kings Det (Åsa, jag har läst ca 1000 sidor nu :)) och dricka mängder av kaffe (jag är så trött ,så trött).

Visst gör det ont när knoppar brister!

För ungefär 300 sidor sedan stod det här i min bok Det av Stephen King som jag håller på och läser, och de här orden har verkligen gripit tag i mig. Det stod:

"Plötsligt ställdes han inför en skrämmande tanke, en fruktansvärd möjlighet - var det kanske så att det ibland kunde hända att saker och ting inte bara gick snett ett tag och sedan återgick till det normala? Hände det kanske ibland att allt bara blev värre och värre ända tills allting klappade ihop?"    (sid. 298.)

Det gör ibland ont att bli vuxen. Att leva i en värld där inte alla lever lyckliga i alla sina dagar. Att leva i en värld där jobbiga saker händer utan att något gott kommer ur det. Att leva i en värld där det inte alltid finns en mening med allting. Att leva i en värld där man får ta det goda med det onda. Att helt enkelt leva i den här världen....

Familjen är det finaste vi har

Idag läser jag bok, läser bloggar, tittar på Oz och sedan läser några bloggar till. I Oz för ju Harold Perrineau Jr. en monolog till oss tittare. De gör det så snyggt, många saker han säger är bra, och det passar alltid så bra ihop med avsnittet. Det första som händer i ett avsnitt är att han pratar och ett avsnitt börjar så här:

"Families! Our families determine who we are, determine what we're not. How we relate to other people is based on the way we relate to the members of our families. No wonder the world's so fucked up."

Jag har gått och tänkt på det i flera dagar och småskrattat lite för mig själv. Hihihi....

Ett citat från Selma

Vad passar väl bättre en fredagskväll än att läsa Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf? Vilken fin bok det är. Och språket, åh, språket. Jag menar, vad sägs om det här (från s.167):

"En vägfarande, som drar förbi och hör polskan ljuda, kunde tro, att den elake brukspatronen höll bal för grannar och fränder, så muntert ljuder den. Det är en övermåttan käck och lustig melodi. Med den har hon i forna dagar spelat sorglösheten in och hungern ut på Berga gård. När den ljöd, skulle alla upp till dans. Den sprängde reumatismens band kring ledgångarna och narrade åttioåriga kavaljerer upp på golvet. Hela världen kunde vilja dansa efter den polskan, så lustigt låter den. Men den gamla Ulrika gråter."

Så otroligt vackert!

Citat av Mark Twain

Jag har inte läst Mark Twain ännu, men det finns en hel del citat på nätet av honom. Här följer några (som jag hittade här):

"De flesta författare betraktar sanningen som deras dyrbaraste ägodel; de är därför snåla med att utnyttja den."

"En klassiker är en bok som folk berömmer, men inte läser."

"Det finns tre slags lögner: lögner, förbannade lögner och statistik."

"Skjut inte upp sådant till i morgon som precis lika gärna kan skjutas upp till i övermorgon."

Och så tre som jag tycker hör ihop:

"Arbete består av allt som kroppen tvingas att göra, och lek består av allt som kroppen inte tvingas att göra."

"Jag tycker inte om arbete, inte ens om någon annan utför det."

"Det arbete som jag utförde blev av bara för att det var en lek. Om det hade varit arbete, skulle jag aldrig ha utfört det."

Bokgeografi - Ryssland

Destinationen denna veckan i Lindas Bokgeografi är Ryssland.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

En gång för länge, länge sedan läste jag En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexander Solsjenitsyn. Den utspelar sig i ett fångläger i gamla Sovjet. Det är en liten fin liten bok som jag vet att jag gillade. Det var en stark läsupplevelse, det börjar nog bli dags för en omläsning!


2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt du vill, men motivera gärna ditt val.

Anna Karenina är skriven av den ryska författaren Leo Tolstoj. Boken börjar helt underbart med meningen

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt." 

Boken är indelad i två delar och jag har bara läst den första delen. (Som i och för sig är på ca 500 sidor.) Jag vet inte, ibland var boken jättebra och den glimmade till, men det varvades med en massa tråkigt prat om jordbruk och annat liknande männen emellan... Men jag kommer nog försöka på den igen någon gång...

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij! Har börjat i den lite smått, men inte riktigt på allvar än.