Jag är nu inne på de sista sidorna av Chimamanda Ngozi Adichies fantastiska roman En halv gul sol. Har idag druckit mycket kaffe och läst denna bok. Ögonen flyger över sidorna och jag vill inte sluta. Samtidigt vill jag inte att boken ska ta slut, så jag lägger ifrån mig boken mer och mer ju närmare slutet jag kommer... Vet inte vad jag ska läsa för bok efter denna, det blir inte lätt att följa den! Jag gillar personerna i boken. Jag gillar miljön den utspelar sig i. Jag gillar att jag lär mig så mycket om Nigeria och Biafra. Ett krig jag inte kände till innan jag läste denna bok (i alla fall inte som jag kom ihåg...). Man lär sig, men det blir aldrig tråkigt eller långrandigt.
En sak jag reflekterat över är hur befolkningen vägrar att ge upp kampen, och hur de civila stannar kvar i sin stad även när fienden är väldigt nära. Det förnekas att de knappar in på dem. Det sätts upp kontroller vid vägarna så att folket inte ska få fly, för det orsakar panik. Min första tanke om man hör flygräder nära sitt hem och rapporter att fienden kommer, packar man inte ihop det viktigaste och flyr då? Om inte till ett annat land, så i alla fall till en stad längre bort... Det gör de i och för sig, men först i allra sista stund... Någon som kan förklara för mig? Är det förnekelse eller att man har så stark tro på sina trupper? Hmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar