En trevlig överraskning

Idag låg det två avier i mitt postfack.

Jag hade ingen aning om att det var rec.ex. på ingång.

rec.ex.

Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk visste jag att jag skulle få, men jag visste inte när.

Den första boken i den här trilogin Vredens tid tyckte jag började väldigt lovande, men den tappade tyvärr på slutet. (Du kan läsa mer om vad jag tyckte om Vredens tid här.) Så nu håller jag tummarna för att denna den andra delen början starkt och håller hela vägen ut.

rec.ex.

Dom här böckerna av Fay Weldon var en total överraskning. Jag hade ingen aning om att jag skulle få dom, och jag blev jätteglad. Jag har inte läst något av Fay Weldon innan, och nu är jag så sugen. Böckerna är för övrigt jättefina! Förlaget hade inte kunnat skicka bättre böcker till mig. Det känns som precis den typen av böcker jag längtar efter att läsa just nu. 

(Vad säger du pappa, är bilderna godkända??)

Vredens tid - Stefan Tegenfalk

rec.ex.

Den anti-sociala kriminalkommissarien Walter Gröhn får i uppgift att ta hand om Jonna de Brugge, som arbetar på Rikspolisstyrelsens särskila utredningsenhet, RSU, som ska ha en praktik på polisen. RSU är en ny avdelning inom polisen och de är kända för att bestå av unga, väldigt smarta människor som vet sin väg i teorin. De börjar arbeta tillsammans med ett fall där en taxichaufför blir överfallen av en resenär med slutresultatet att chauffören dör.

Karaktärerna är riktiga stereotyper, men för mig är det inte alltid en dålig grej. Jag kan ofta till och med gilla konceptet med en ung ny söt oerfaren tjej och en gnällig grumpig gammal gubbe. Det gör jag i den här boken. Jag blir väldigt förtjust i både Walter och Jonna.

Karaktärerna klarar sig undan det negativt stereotypiska, men det gör inte handlingen. Handlingen utvecklar sig på ett sätt jag läst 100 gånger förut, och ämnet han tar upp i boken (eller, ett av ämnena, men huvudtanken i utredningen) känns krystat och väldigt PK. Så att det faktiskt blir tråkigt...

Första halvan av boken slukar jag. Jag går helt upp i läsningen. Jag gillar intrigen och det finns ett driv i läsningen. Som sig bör i en deckare. Handlingen är spännande och jag tycker att det finns mycket intressant att plocka från och utveckla härifrån till den trilogi det är. Men efter halva boken ungefär dör boken ut för mig. Handlingen går inte framåt. Författaren dumförklarar läsaren och förklarar en massa saker som man redan har förstått. Han utvecklar saker han verkligen inte behöver utveckla. Fallet poliserna har hand om förlorar spänning. Jag bryr mig inte riktigt längre. Och det är inget smickrande betyg på en deckare.

Jag kommer inte avslöja boken för er, men jag kommer snudda vid vad jag tycker om slutet, så jag varnar för en liten (SPOILER).

Slutet var INTE bra. Så väntat. Man har vetat svaret hela tiden, och inte på det där snygga sättet typ "Aaah, är det så det hänger ihop, hur kunde jag missa det". Nej här är det skrivit en rakt på näsan hela tiden. Och man förstår också att boken inte vill att jag ska tro en sak och så hänger det ihop på ett annat sätt, nej, här vet man. Jag vet hur det kommer sluta.

(SLUT SPOILER). Men, första halvan gillar jag väldigt mycket och den väger upp för slutet på många sätt. Jag är nyfiken på de andra två delarna, som jag kommer läsa. Hoppas att bok nummer två håller hela vägen, för då kan det bli riktigt bra!!

Årets första bokpaket

Ja, som ni kanske gissade var det Stefan Tegenfalks Vredens tid som kom som årets första bokpaket och årets första rec.ex. Jag har läst gott om den, så det ska bli spännande att hugga in i den här. Måste bara läsa klart ett par andra böcker först.