Bokfrågornas ABC - del 20

Det är dags för mina svar på Lindas frågor på bokstaven T.

1. Berätta om en bok som handlar om turism!

I böckerna Smultron och svek och Vinbär och vemod (det finns fler böcker i samma La Stella-serie men det är de här två jag har läst) jobbar Liselotte på en resebyrå. Jag vet att jag i boken fick känslan "Åh, va intressant, det låter ju riktigt roligt". Böcker har en tendens att kunna ge mig sådana känslor inför olika yrken (som jag annars inte är speciellt intresserad av).

2. Jag har funderat en del kring trender inom litteraturen. När man studerar litteraturhistoria talas om olika stilar som romantik, naturalism och modernism. Vilka trender skulle du säga karaktäriserar litteraturen just nu?

Jag skrev nyligen ett inlägg om misär-litteraturen som är så stor just nu och har varit det ganska länge. De tog upp ämnet på babel och de tre kraven för att det ska räknas som mis-lit är ett överjävligt liv, lyckligt slut, och den ska vara sann.

3. Vilken är din favorittitel?
 
Det finns många fina titlar, men en jag gillar både som bok och titel är; Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gavalda). Hundra år av ensamhet (Gabriel Garcia Márquez) är också en fin titel, men jag har inte läst den boken ännu. Den ligger dock här hemma orange och fin och väntar på sin tur.
 
4. Berätta om en bok där tillfälligheter spelar stor roll.

Nu kanske mitt svar blir lite fel, för jag väljer här en bok jag inte har läst, men om jag fattat saken rätt spelar tillfälligheter en stor roll i Tärningsspelaren av Luke Rhinehart.

Är det att vi gottar oss i andras misär?

Jag såg veckans Babel (här är babel på nätet) och det handlade bland annat om mis-lit. (Kort för misär-litteratur.) De senaste åren har böcker som Pojken som kallades Det och En blomma i Afrikas öken tagit över listor och försäljning. Det är inte böcker det talas så mycket om i bokbloggsvärlden, och jag vet egentligen inte varför. Eller, jag vet lite varför. Det verkar som att det är fler än jag som inte gillar den här sortens litteratur. Det finns en del bra böcker även i denna genre, men det är inte den genren jag helst läser. Men även om man läser den eller inte är det ju ett intressant fenomen! Hur kommer det sig att sådana här böcker funkar så bra? Vad är det i dom som lockar?

Babel listade tre saker som mis-lit-genren kräver. Överjävligt liv, lyckligt slut och den ska vara sann.

Okej, vi kan börja där. Hur "sant" är det med alla dessa lyckliga slut? Att vilken smäll man än får av livet, så var det "meningen" att det skulle hända och jag är glad att det hände, för nu har jag insett än det ena än det andra. Är det bara jag som känner att ibland är det vissa grejer som bara suger? Visst, man kanske växer som människa på köpet, men snacka om att leta efter en "mening" och några "muntra upp-ord" när man tar till den klyschan. Jag hade hellre levt utan den "utväxten" av mig själv!

Åter till ämnet, vad beror det på att den här sortens litteratur lockar? I Babel pratade de om att man testar och utvecklar som empatiska känsla, och det håller jag med. Det är nog en del i det. Men sedan tror jag också det har med nyfikenhet att göra. Vi vill veta vad som hänt, och nästan "gotta" oss i det. För att sedan kunna lägga boken och därmed det obehagliga ifrån oss. Är det någon sorts balans inom oss som behöver en del lycklig och en del elände? I perioder när jag har det bra i livet, då läser jag gärna sorgliga böcker och ser sorgliga filmer. När livet är lite tuffare ser och läser jag gärna mer lättsmälta, glada saker.

Läser vi mis-lit av samma anledning som vi kollar på skräckfilmer? Jag tror det. Och av samma anledning vi gillar bergochdal-banor. Vi gillar att bli skrämda när vi vet att det är under kontroll och inte på riktigt. Vi kan sluta när vi känner för det.

Ja, det var ingen enkel fråga det här! Finns kanske inget rätt eller fel som svar. Jag kan i alla fall konstatera att det inte finns något enkelt svar :)